Aftonbladet – 2 oktober 1858, sida 2

tystnad, min söta. — Derpå vände han åter blicken på grefven. ; Ni begär således mitt samtycke till föreningen med: min dotter? Vill minnas att det var så Ja, herr professor. Detta samtycke skall endast öka min tillfredsställelse och bekräfta min lycka. ,Jaha — mycket möjligt, skulle tro att det nu är som det bör vara, uppstäldt i riktig ordning. Herr grefve, detta samtycke kan jag icke gifva er. Dessa ord uttalades icke med professorns vanliga saktmodighet, utan med en klar och bestämd stämma, Professorskan tog ett par steg tillbaka, liksom träffad af åskan, och grefven blef blek, men frågade med dämpad röst: Och skälet till denna vägran? Herr professorn torde upplysa mig derom.n Alldeles riktigt. Ja ha, jag har två skäl; pro primo vill min dotter icke hafva er; och pro sekundo så vill jag icke att hon skall gifta sig med er. Jag har lofvat hennes hand åt en annan. Professorn bugade sig för grefven och ämnade lemna rummet. Detta gick längre än hennes nåd kunde stå ut med, hon störtade fram, fattade om sin mans arm och utropade, skälfvande af vrede: Har du då icke hört att jag, jag gifvit mitt samtycke till denna förening; gifvit mitt löfte att grefven skulle få min dotter, och att jag vill att detta giftermål skall ega rum? Jaha, min söta, det är möjligt, jag tror det; men som det är din dotter, icke du, som skall gifta sig, så kan det icke blifva något af. Herr grefvex, tillade professorn med ett mildt allvar, gör klart för min fru, att ni icke kan äkta min dotter tvärt emot min och hennes vilja, och att ni, såsom hederlig karl, icke vill det.