Aftonbladet – 30 september 1858, sida 3

Brof från Upsala. Upsala den 29 Sept. Upsala universitet har de senare åren haft cke mindre än trenne rintmästare, ehuru naturligtvis bland dem blott en enda tjenstg:rande, den yngste. De äldre båda hafva åtnjutit emeritilöner, och af dessa båda har nu : dessa dagar den äldre, doktor Schedwin. nära åttioårig, med döden afgått. Han var :n embetsman af gammalt skrot och korn. Han härstammade från en gammal, aktad prestfamilj i Dalarne, der lyckan att ega denra födelseort, men i synnerhet vidt utgrenade slägtförbindelser anses skänka anor, när duglighet och heder, led från led, gått i arf från far till son; och medvetandet af ett sådant -örhållande bidrog kanhända till att rätt typiskt utbilda doktor Schedwins embetsmannafysionomi. Inom sferen af sitt räntmästarelit var doktor Schedwin fåordig, trumpen, kärf, stel, stolt, nästan dryg, otillgänglig för allt annat än affär och siffra, döf för allt enskilt vidtalande, kall, pålitlig, punktuell, arbetsam. nitisk och i allt en man af ära. Utom ränteriet var han icke mer densamme, utan som en annan menniska,; anspråklig och road af hvarjehanda hvardaglig bagatell och lättsamt umgängeskram. : Vänfast och varmt tillgifven personer, som af ålder eller senare relationer tillsammans med honom bildade en mindre. sluten umgängeskrets, sökte han gerna samqvämet, och med en omisskännelig hjertlighet, 1 förening med en viss torr humor, fägnade han sig åt qvicka infall och lustiga upptåg, dem han mera kunde njuta än sjelf åstadkomma. Äfven efter sin befrielse från tjenstgöring visade han sig fortfarande intresserad tör universitetets angelägenheter, i synnerhet le ekonomiska; han har dött allmänt aktad såsom embetsman och sörjd och saknad såsom menniska af anförvandter och många vänner. Det går en sägen, att konsistorium redan handlagt frågan om de s. k. rörliga adjunkturerna, till hvilka löner blifvit anslagna vid senaste riksmöte. Konsistorium har nemligen sig -ålagdt att afgifva sitt betänkande om sättet och vilkoren för dessa platsers besättanle. Om detta också redan är gjordt, lärer nan dock derom ingenting kunna erfara före protokollets justering. Så mycket tror man ig likväl på förhand, i hvilket fall som helst. kunna hoppas och förmoda, att konsistorii luralitet ej skall, beträffande dessa adjunktsöner, som äro 2 å 3 gånger större än de irdinarie adjunktslönerna voro, mnan med lenna riksdag en behöflig lönförhöjning inrädde, och blott en femtedel mindre än när;arande ordinarie adjunktslöner,. komma at! vetrakta dem såsom stipendier, hvilkas bortifvande, att döma af vissa besynnerliga fewomener i en senare tid, tyckes mera hafva rerott af det enskilta förtroendet, för att ickt äga godtycket, än af objektiva bestämnings.runder, Man. bör hoppas, att med dessa si sallade rörliga adjunkturer så inrättas, att vic teras tillsättning vederbörande mindre komna att åberopa sig på de till platserna ifrågasommande personers anlag, förloppningsfulet, studuriktning och anda, än på verkligt lokumenterad lärdom, skicklighet och arbetsörmåga, äfven i undervisningsväg, och att !essa lärdomsdokumenter ej blott blifva tillsävgliga för den respektiva vetenskapens högte representant, utan äfven, genom trycket. ör en för saken intresserad bildad allmänhet. Tiden för ansökning till den med professor Nalmstedts dödliga frånfälle ledigblifna keniska lärostolen går nu snart till ända. Det etenskapliga intresset här på stället har allnänt fästat sig vid den förhoppningen, att n ansökan äfven skulle inkomma från pro-. essor Erdmann. Denva ansökan bar dock. ss veterligen, ej ännu börts af, Ju mere tet lider på tiden, med desto spändare nyfi senhet längtar man att en gång erfara, on wofessor Erdmann ämnar söka eller icke Jnder tiden har det ryktet blifvit gängse, at ofessor Erdmann icke ämnar söka, emedan van, samvetsgrann som han är och med strän:a fordringar på sig sjelf, icke anser sig kun-. a förena skötseln af det akademiska läraresallet med utförandet af det könda uppdrag van för landets räkning öfvertagit. Inon :ort kommer det att visa sig hvilken grund letta rykte kunnat ega. —n. DEE SSE URNA GA om or År Rå FÖR DER TR