Aftonbladet – 30 september 1858, sida 2

det hon var en ganska klok och skicklig läkare. Vid middagsbordet saknades doktorn. Han hade rest på afskedsbesök, emedan han redan samma afton ämnade lemna orten. Läkaren i staden hade lofvat att sköta tjensten till dess den nye vikarien hann ankomma. Men i doktorns ställe fanns i salen, när professorskan trädde ditin, en helt annan person, hvilken förorsakade henne lika mycket harm som någonsin doktorma. Det var nemligen — Minna. Majoren tog den unga flickan vid handen, förde henne till professorskan och sade: Här är din moster, barn! Tacka henne för hvad hon tills dato gjort för dig, ty hädanefter blir det jag, din morbror, som tager vård om dig. Minna stod framför professorskan, darrande och med nedslagna ögon, utan att våga fatta hennes hand eller ens nalkas henne. Jag har aldrig erkänt herr Ekeberg för min svåger och skall icke heller erkänna hans barn för min systerdotter. Mamsell är för öfrigt mig ingen tack skyldig och, enär hon så vill, må hon lemna min tjenst. Ja så, Sophie, du sjunger ur den tonen! Nå väl, då säger jag dig, att hvarken jag eller mina barn någonsin skola räkna slägt med dig. Det är icke nog att du redan djupt förödmjukat detta arma barnet, då du i ditt hus tilldelade henne en plats som tjenarinna, henne, som dock var din systerdotter. Du vill äfven nu fortfarande nedsätta och såra henne, men. ser du, sådant får icke ske i mitt hus, under mitt tak, utan du lemnar... ; Pappa, för Guds skull! Säg icke merax, utropade-Jenny halft gråtande. Gustaf, kom ihåg att du som värd och bror är skyldig din syster aktning. Var god och låt honom fortsätta, min svägerska! Jag behöfver ingen medlerska emellan min bror och mig, inföll professorskan högdraget. E Deruti har du rätt, emedan din bror är nog karl för sin hatt att kunna öppet säga en hjertlös qvinna sådan:som du, det han anser sitt hus alldeles för godt för henne.n Kom, Albertine! Jag har nog af grofheter, och icke skall min fot mera korama öfver denna tröskel. Redan följande dagen gjorde professorskan sina afskedsvisiter, hvarefter hon afreste, så uppbragt på sin bror, att hon icke en gång ville se sin svägerska eller taga afsked af någon, som tillhörde familjen. I en biljett, full af bitterhet, tillkännagaf hon för majorskar sin önskan att slippa råka någon, som till hörde broderns familj. Sh på första efdelningen.