Aftonbladet – 29 september 1858, sida 2

STOCEHOLM den 29 Sept. Valordningsfrågan. Vi hafva nu fått del af det betänkande som blifvit afgifvet af den komit, som utsågs af de till deltagande i öfverläggningen angående ny valordning berättigade bland hufvudstadens innevånare vid sammanträdet inför Stockholms magistr.t den 25 sistlidne Augusti. Det är oss ett stort nöje att meddela detsamma i sin helhet, då de åsigter, som deri uttalas, till alla delar öfverensstämma med dem vi i denna fråga förfäktat, och då den bevisning der förebringas för införande af omedelbara val och för enkel personlig röstberäkning, är lika enkel och klar som bindande. Betänkandet har följande lydelse: Då undertecknade, komiterade för utarbetande af förslag till valordning för Stockholms stad; med afseende å dess representationsrätt vid riksdag, nu gå att detta uppdrag fullgöra, få komiterade till en början tillkännagifva, att det allmänvigtiga ämne, hvars behandling i första hand sålunda blifvit dem anförtrodd och hvilket utgjort föremål för deras sorgfälliga öfvervägande, enligt deras tanka, omfattar tvenne hufvudfrågor, nemligen 1:0o grunderna för rösträttens utöfvande vid val af riksdagsmän för hufvudstaden, och 2:o förfaringssättet eller den ordning, hvaruti valförrättningen skall ega rum, För att bilda sig ett fullständigt omdöme öfver den förra af dessa frågor, synes det vara skäl att i främsta rummet göra sig reda för ursprunget till nationalrepresentationer. Det torde allmänt erkännas, att orsaken hvarföre sådana uppstått är den, att ett helt folk icke kan samlas till rådplägning eller beslut, utan måste öfverlemna sin rättighet i detta hänseende till ombud. Men i begreppet ombud eller deputerad ligger, att de, för hvilka ombudet eller den deputerade skall föra talan. sjelfve få deltaga i-dess utväljande. Då erfarenheten det oaktadt visat, att representantval på åtskilliga ställen förrättats icke direkt. utan genom elektorer, så blir det af vigt att tillse, hvilka orsaker kunnat verka till afvikande från det enkla och naturliga förhållandet. Dessa orsaker synas icke kunnat vara mer än tre: antingen att de maktegande, som stiftat lagarne, ansett dem, som skolat representeras icke vara politiskt fullmyndiga, d. v. s. kompetenta att sjelfveutse representanterna, och att denna rättighet derföre öfvergått på en särskilt delegation, eller att de, som skolat representeras, varit. spridda på en så vidsträckt yta, att stora svårigheter af denna anledning legat i vägen för ett-direkt aflemnande af rösterna; hvilket förhållande torde hafva vårit orsaken, hvarföre exempelvis här i Sverge riksdagsmannavalen på. landet till ledamöter af bondeståndet: ske genom ett visst antal. från mindre distrikter utsedda valmän, som sammanträda på ett ställe inom häradet och utse riksdagsfullmäktig, eller ock att valrätten varit beräknad, icke efter en gemensamt gällande grund, vare sig de berättigade persönernas äntal : eller skattebidrag, utan efter en på förhand tilldelad, särskilt och stundom olika befogenhet åt :vissa klasser eller yrken. Här i hufvudstaden inträftar intetdera af nyssuppräknade trenne fall. I afseende å det första visar sig af 14 8 riksdagsordningen, att statsmakterna uttryckligen förklarat berättigade både att välja och väljas till riksdagsman i borgareståndet: dels borgare och utöfvare af borgerlig näring, dels husegare; hvaremot de invånare i stad, hvilka ansetts politiskt oberättigade, redan på förhand äro i samma l4:de undantagne och uppräknade. Den meddelade -tillåtelsen för städernas. valberättigade invånare, att sins emellan öfverenskomma om valsättet, innefattar dessutom ett ytterligare erkännande, att något hinder ej finnes för direkt utöfvande af valrätten. Svårighet för de valberättigade att sammankomma för att välja riksdagsmän kan ieke här i hufvudstaden vara för handen, då föreskriften att valen skola ske inför magistraten icke utgör hinder för omröstningens fördelning på flera ställen samtidigt, under tillsyn af. en eller flera magistratsledamöter. I fråga derom, huruvida någon -: särskilt befogenhet må genom det nya lagbudet anses gifven eller ämnad åt vissa klasser, att hvar för sig utse riksdagsmän genom elektorer; vill det synas tydligt, att om lagstiftarens mening varit sådan, så hade någonting i detta hänseende uttryckligen måst föreskrifvas. Men då ingen föreskrift härom finnes, skulle antagandet af en.sådan grund för valen leda till många och nära nog olösliga svårigheter vid bestämmandet, huru stor andel i valet af de för hufvudstaden tillsammans bestämda tio riksdagsmännen skulle lemnas åt hvartdera af de s rskilta yrkena eler klasserna, äfvensom huruvida den borgare, som tillika är husegare, skulle få rösta på grund af båda dessa egenskaper. Häraf skulle uppkomma vidlyftiga: tvister, hvilka i sista rummet måste afdömas på administrativ väg af regeringsmakten, som dock icke kan anses befogad att allena bestämma öfver politiska rättigheter:; Det-torde ej. eller böra förbises! att allmänna tänkesättet i alla länder, i samma mån som samhällsbegreppen utbildats, blifvit alltmera ense derom, att representerande församlingar böra: utgå från samfälda val och deras medlemmar icke vara målsmän blott för särskilta klasser eller yrken, en grundsatsyhyllad jemväl af regeringen i det år 1848 framstälda förslaget till förändring af naåtionalre