soner hafva blifvit husvilla De flesta af dessa fingo ej det ringaste af lösöreboet räddadt. Såsom oftast är händelsen. är det äfven bär de fattigare, som blifvit mest lidande; enär deras egendom i allmänhet ej var assurerad. iden är stor. De hus. som blifvit skonade från undergång, kunna ej inrymma många af de husvilla, hvarföre dessa fått lägra sig under öppen himmel, ty inga bostäder finnas på nära håll. . Man läser i Snällposten: Året 1732 eller för:126 år:sedan blef Torekow ödelagdt af eldsvåda. En sjökarteni Torekow lät då afteckna branden på en tafla, hvilken sedandess haft sin plats i kyrkan: Då hu denna brände, blef denna tafla; jemte det i kyrkan hängande skeppet, räddad undan lågorna af en: vid släckningen behjelplig sjökapten. TEATER. Mindre teaterns spelår öppnades i går med uppförandet af prins Oscars dramatiska utkast Några timmar på Kronoborgs slott, samt en operett och ett musikaliskt bouffonerie, dessa sistnämda. utförda. af de franska skådespelarne, som med dem gjorde sim debut på denna teater. Pet nämda dramatiska utkastet, som tillhör diktsamlingen Ur Svenska flottans: minnen. saknar hvarje dramatiskt element, hvaremot i detsamma framträder skarpt utpräglad och koncentrerad den tendens, som genomgår hela diktsamlingen, nemligen sträfvandet att väcka intresse för en mäktig flotta och bemödandet att ådagalägga nödvändigheten af. en sådan för Sverges trygghet och ära: Författaren bar uppställt stycket i dramatisk form, men på tagligen utan anspråk att skrifva ett drama, och han har också vid diktsamlingens ,utgifvande från trycket vidfogat detsämma den anmärkning, att denna dramatiserade episod ur svenska flottans häfder är, såsont lätt kan inses, icke ämnad för teatern, utan tvärtom i saknad af åtskilliga hufvudsakliga vilkor för scenisk framställning. Arbetet bör således icke Heller bedömas såsom. sc niskt konstverk, och vi tillägga derföre endast, att den fosterländska ton, som genomgår diktsamlingen i sin helhet, icke heller förnekar sig i detta stycke. Det försök, som nu blifvit gjördt, att införa stycket på scenen, har endast vitsordat riktigheten af den furstlige författarens egen åsigt om arbetets karakter, hvilken kanske icke bade bordt förbises af Mindre teaterns styresman, oaktadt det onekligen lockande som kan ligga deruti att lyckas få på sin scen uppföra en furstlig skapelse. De dekorativa anstalterna voro måhända icke heller rätt väl beräknade för att höja den sceniska effekten, då nemligen derigenom en del af andra afdelningen fick i någon mån karakteren af ett skuggspel eller mekanisk. barnteater. Med de franska skådespelarne fick man göra första bekantskapen uti en så till text som muäsik rätt täck operacomique, Les papillotes. de Mr Benoist. Tydligen ännu något unga på tiljan, förrådde de här uppträdande hrr Lachaise och Drouville samt fru. Salmson-Donnier likväl denna naturliga fallenhet för scenen och den förmåga af uttryckets nyansering, som är fransmännen egen. Fru Salmson-Donnier spelade med lif och ledighet. Egande en visst icke stor; men böjlig och i god skola bildad röst, föredrog hon äfven sina sångpartier med rätt mycken färdighet och smak. Äfven hr Lachaise är i besittning af en ganska god och välljudande sångröst. I Les deux aveugles fick man slutligen se hrr Bousquet och Drouville i den. för fransmännen egendomliga genre, som kallas bouffonerie, och för hvilken dessa herrar visade sig ega en afgjord fallenhet, af hvilken Mindre-teaterns publik säkert bör kunna vänta sig mången glad stund under det med gårdagsrepresentationen invigda spelåret.