Aftonbladet – 25 september 1858, sida 3

med flit valt paviljongen, på det intet öra skulle kunna lyssna till hennes samtal med dottern. ; Vid sitt inträde i paviljongen fann Albertine modren med en ovanligt blid min sittande i softan. Jag har låtit kalla dig hit, emedan jag har något vigtigt att säga, som jag icke vill att lyssnande öron skola uppsnappa. Der uppe gränsa ju rummen det ena intill det andra, så att man alltid finner sig blottstäld för grannars otillbörliga nyfikenhet. Sätt dig! Hvad jag har att meddela dig är af beskaffenhet, att man icke gerna på stående fot afhandlar ett dylikt ämne. Albertine satte sig. Ifrån din spädaste barndom har jag alltid önskat att för dig kunna göra ett passande val af make. Med den uppfostran du fått, de grundsatser du insupit och den samhällsklass du tillhör, egde jag alla skäl att räkna på en måg, som både till börd och förmögenhet stod högt öfver mängden. — Jag ville se min enda dotter gift med en man, som kunde göra heder åt mig och gifva glans åt vårt namn. Du finner att jag som en huld och klok moder tänkt på din framtid. — Professorskan höll upp, liksom för att gifva Albertine tillfälle att svara med några uttryck af tacksamhet för hennes moderliga huldhet; men dottren förblef tyst. Endast med en stum böjning på hufvudet gaf hon tillkänna, att kon hört den ståtliga inledningen till hvad modren bade att säga. Professorskan återtog: Nu har jag ändtligen funnit en man, som, genom sin ungdom, sitt utseende, sin bildning och framför allt genom sin rang och sin förmögenhet, är en för mig passande måg och en maka sådan jag städse önskat dig. Han har hos mig anhållit om din hand, och som: jag fanppartiet fullkomligt öfverensstäm