Aftonbladet – 25 september 1858, sida 2

Åhnej, blott tilldess mamma och jag kunna skaffa henne en anständig plats och hor hunnit få lära något, särdeles hvad som fordras. på landet. Kanske vi blifva så belåtna, att vi icke kunna undvara henne. Har du talat vid mamma ? . i Nej, pappa lilla, jag ville först hyfva ditt samtycke. Mammas är jag så säker på, som om jag redan hade det i hande Jag kan nog tro det. Mor din har ansenligt skämt bort dig. Har-hon? Tycker du verkligen det? sade Jenny och såg leende på fadren. Om så är, har du du dervid troget varit henne bebjelplig ... Nå; pappa säger du ja ? Din Nilla toka, du gör ju med mig allt hvad du vill Du får taga den der Minna, men på ett vilkor. Majoren såg allvarsamt på dottren. Och det är? S Gif mig din hand på att du utan alla invändningar helt och hållet obetingadt går in derpå.n 5: t Här har du min hand, ehuru jag icke känner vilkoret, ty jag vet att hvad du; min egen pappa, gör är mig alltid godt och nyttigt. Bra talad. Hör nu! Jag vill icke veta af att dina handpenningar skola indragas, utan jag gifver dig en half gång till så mycket, på det du utan olägenhet kan dela med dig åt Minna, Ser du, detta var mitt vilkor,, sade majoren skrattande. ne Ack, du goda, du ädelmodiga pappate utropade Jenny rörd, i det hon log emot fadren med ett par stora tårar i ögonen. I detsamma öppnades dörren och majorskan inträdde. Mor, du har just uppfostrat en. riktigt farlig qvinna i den här lila fulingen. . Hon är ett listigt stycke, som gör allt hvad hön vil med din man.