Aftonbladet – 25 september 1858, sida 2

Följande morgon smög Jenny helt tyst utför trapporna och frågade in i köket: Är majoren uppstigen? ;Ja, han är i sitt rum. Jenny låste dristigt upp dörren till faderns kammare och gick oförskräckt ditin. Majoren satt vid ett bord, med hufvudet stödt i handen och blicken fästad på ettnyss uppbrutet bref: God morgon, pappa lillav, sade Jenny och gick fram till honom. vÄr det du, min ficka! God morgon, kära barn; redan uppe, glad och munter, som; jag ser! Faderns mulna panna klarnade. vid dotterns åsyn, och han strök med banden smekande öfver det ljusa, silkeslena håret. Du såg så bekymrad ut, när jag trädde in; har något ledsamt händt? Jag har fått ett sällsamt bref från baronen, som fört mina tankar på en längesedan afliden person. Hvem då?, En min yngre syster, som dog helt ung. Ja, jag har hört dig nämna, att hon var mycket vacker, Och mycket god; Gud vet hvarifrån hon fick den gudsgåfvan, ty Sophie och jag höra just icke till de veka.n Men du är det ändå bra mycket mera än tant Sophie, : Ja, jag tror vid min ära du har rätt. Hon skulle förbannadt bra hafva passat till egendomsherre i Ryssland, ned knutpiskan till symbol af sitt välde, Jag är af samma tanke, käraste. pappa, men jag fick ändå icke veta hvad Fritz på Stjernbro skref för goda saker Läs sjelf. Jenny läste: Hert major! Fråga professörskan, hvad öde er yngre syster slutligen fått, Dock icke