Aftonbladet – 24 september 1858, sida 3

dokumenter och således kunde lagligen bestyrka sina uppgifter. Sedan hon väl kommit till denna bestämda åsigt af saken, blef hon åter synlig inom familjen. Det var andra eftermiddagen efter baronens besök: Professorskan hade just skrifvit några rader till baronen, innehållande hennes ultimatum i afseende på Minna, hvari bon vidblef sitt påstående, att allt hvad han sagt vore en fullkomlig dikt. Hon bad majorskan, att ett bud skulle få öfverföra denna skrifvelse till Stjernsbro. Fruntimmerna voro församlade omkring ett på gården under de stora lindarne utflyttadt sybord. Professorskan nedlät sig att göra några anmärkningar öfver det oregelbundna i Jennys lif, så fullkomligt olika den ordning hon infört i sitt, hus, och vidrörde dessutom åtskilligt annat, som hon fann olämpligt inom sin. brors familj. Majorskan hörde småleende derpå, utan att just göra några inkast mot dessa anmärkningar. Jenny och Albertine samtalade sakta, medan Arvid helt ödmjukt höll en silkesdocka åt nådig tant och emellanåt kastade blickar, fulla af en melankolisk sorgsenhet, på Albertine. Midt under det man satt så. der, en famille, såsom professorskan skulle hafva uttryckt sig, öppnades grindarne för en ryttare, Det var grefve Erik Stormhjelm. Vid åsynen af honom bleknade Albertine och böjde sig djupare ned öfver sitt arbete. Då grefven märkte att damerna voro församlade under träden, hejdådehän histen, hoppade ur sadeln och kastade tyglarne åt en betjent, hvarefter han .med utsökt. artighet trädde närmare. Majorskan välkomnade honom vänligt, professorskan förbindligt, Jenny bjertligt, Arvid med en ursinnig blick och Albertine slutligen med en isande köld. Då hon. räckte honom handen, kunde han på den stolta och beslutsamma böjningen på hufvu