Aftonbladet – 24 september 1858, sida 3

I. morgon eftermiddag.... När ungdomen återvände från promenaden, farm Albertine sin mor i förmaket med-en panna, hvaruppå tronade eh högre grad af stolthet än vanligt. — Af detta uttetride trodde sig Albertine. kunna sluta att bön redan gifvit. sitt . samtycke. — Hon kände; en rysning vid tanken: på de stormiga uppträden, som nu skulle följa. Eon mätte med själens blick hela denna kedja af kall och Bård förföljelse, hvarmed modren skulle söka fängsla henne: vid : sin; oböjliga viljas lag, och hon kände, attstriden 7 skulle blifva -; förfärlig. Men ju: svårare den blef, ju :ståndaktigare hon utkärdade den, desto mera skulle den närma henne till Richard och snabbare fortskynda derag förening. I Albertines bröst bodde en verkligt. högsinnad ande. Under det hon på förhand beräknade den strid hon skulle komma att kämpa, insåg hon tillika att hon deri måste stå ensam, och att det emellertid: var hennes pligt att förskaffa Minna ett beskydd, en plats;såatt hon icke skulle blifva det offer, hvarpå modrens vrede uttömde sig. Sedan grefven ridit bort, och man skulle skiljas för aftonen; närmade sig Albertine till Jenny och bad henne komma in till sig innan hon gick till hvila, hvilket Jenny lofvade, ehurw något öfverraskad af denna förtroliga inbjudnihg från kusinen: Strax efter det Albertine kommit i sitt rum, infann sig Jenny der;: men . vi. lemna flickorna åt sig sjelfva. Professorskan var sysselsatt att; -biträdd, af Martha, göra sin nättoilett. Vi komma sannolikt att resa härifrån om ett-par veckor,: sade hennes nåd åt sin förs trogna tjenarinna. Det var rätt väl det, hennes-nåd.; Martha suckade och såg gudsnådlig ut, (Forts.)