Aftonbladet – 24 september 1858, sida 2

net, vilja godkänna hennes anspråk på nära slägtskap, så har jag af den aflidna fått i uppdrag att till mamsell: Minna Ekeberg öfverbringa en liten gåfva, som skall trygga hennes ekonomiska oberoende. Om mitt ringa förord förmår något, så bönfaller jag att ni, den enda; Kvilken, utom mig, känner hemligheten, må återskänka den unga flickan åt slägt och anhöriga. Baronen tystnade. Jag-har-åbört -hr baron och vet sannerligen icke om jag yrar eller är vid mina sinnens bruk. Ni uppdukar för mig en lång historia om min syster och mig, som för mi är helt och hållet främmande, och på gkund deraf vill ni att jag skall som slägting erkänna en tjensteflicka, som jag af barmhertighet upptagit från gatan. Hr baron, jag förklarar högtidligen hela den der historien för en hopsmidd dikt. Proftessorskan reste sig upp för att göra slut på samtalet. Men, hennes nåd! jag kan med min heder oå i borgen för sanningen deraf, och ehuru ni käckt förnekar alltsamman, säger er dock n röst i ert inre att hvarje ord är öfverensstämmande. med verkliga förhållandet. AckT sodtgör den unga flickan förlusten af hennes :öräldrar! Baronen hade äfven rest sig upp. Jag bönfaller, jag besvär er derom. Nog, herr baron; jag hoppas ni icke längre vill fortsätta detta samtal, då jag öppet sagt or, att allt kvad ni anfört är en dikt, hvilken sr grannlagenhet utan tvifvel förbjuder er att ör andra gången upprepa. För öfrigt, om det ifven vore sannt, tyckes det mig ått ni borde nse det mindre passande i ert förfarande, att relt och hållet opåkallad blanda er i en dylik amiljeangelägenhet. Hennes nåd torde förlåta, att då ingen ar lägtingarne vill erkänna den förorättade, bli.