Aftonbladet – 23 september 1858, sida 3

ni icke alltid var sådan i stället för den tillgjorda vekling, som ni sedan några år varit. Ack! huru ofta har jag icke önskat att den fordne Fritz Silfverkrona skulle återvända., Och om han återkom, skulle ni då skänka honom er vänskap ? Helt säkert, isynnerhet som jag, oaktadt han nu i flera år varit en liknöjd och tråkig egoist, ändå alltid hållit af honom som en bror, fastän jag någon gång förargat mig rätt allvarsamt öfver att han, som kunde uträtta så mycket, föredrog att göra ingenting. Jenny, han har varit gränslöst olycklig, och han är långt ifrån lycklig. Baronen yttrade dessa ord med djupt allvar. För alla olyckor, alla själens lidanden finnes en läkare, och denna läkare heter arbete. Under det ni öfverlemnar er åt en nyttig verksamhet, som upptager hela er tid, glömmer ni edra lidanden och edra sorger. Edra ifriga bemödanden att gågna skola skänka er tillfredsställelse. Öfverlåter ni er deremot åt overksamhet, ledsnad och sysslolöshet, då först blir er smärta ett frätsår för själen, som småningom dödar både känsla och hjerta. Tack för edra vänliga ord. Baronen förde Jennys hand till sina läppar jag skall bevara dem i mitt minne, såsom jag redan förut gjort med allt hvad ni sagt mig. Dermed är jag icke nöjd, sade Jenny skrattande, ty om ni blott skrinlägger dem der, så är det alldeles som om de aldrig blifvit uttalade. Hvad vill Jenny då ? Att de skola väcka er ur denna liknöjdhet, som nu beherrskat er, att de skola förmå der att handla, i stället att grubbla öfver hvad ni lidit. Gifve Gud de förmådde rycka mig ur den nedslagenhet, som vanligtvis beherrskar min själ och gör mig oförmögen att handlab