Icke så alldeles; men då jag måste hit, kunde jag icke underlåta att tacka fröken Jenny, för det jag än en gång kunde glädja mig åt något här på jorden.v Herre Gud! så baron säger det der, alldeles som en gammal gubbe, hvilken genom sorger och olyckor blifvit beröfvad all glädje på Jorden, och icke såsom en ung man, den der har så många anledningar till belåtenhet med sin lott. Hvad vet ni, fröken Jenny, om min ålder och mina sorger? Kanske har jag, ehuru ung till åren, fått en gubbes bittra erfarenhet af verlden, och kanske har jag genomgått sorer af en så smärtsam natur, att det förunrar mig sjelf att finna mitt hjerta tillgängligt för någon varm och lifgifvande känsla, äfven om första intrycket deraf komme från er. För upptäcken att mitt hjerta ännu icke är fullkomligt dödt, står jag i skuld hos Jenny. Intet smicker oss vänner emellan, sade Jenny med sitt solvarma leende; jäg utgjorde icke hela balen i går; der funnos så många andra, som mera väsentligt bidrogo till glädjen än jag. För mig fanns i detta hänseende ingen annan än fröken Jenny, Hon återförde mig till en tid så glad, så rik på sköna drömmar, att jag alldeles glömde de qval, som ligga emellan den och det närvarande., Ni har då verkligt genomlefvat bittra lidanden? Ja, men lemnom dem, de återkomma nog då jag är ensam, utan att Jag med dem behöfver förmörka de ljusa stunder jag njuter tillsammans med er. Baronen fattade Jennys hand och såg på henne med en själfull blick, . Vet ni, baron Fritz, sade Jenny leende jag tyckte också det var roligt att hos er upptäcka något af er fordna menniska; och då jag i går såg er skratta och skämta såsom förr, kunde jag icke begripa, hvarföre