Aftonbladet – 23 september 1858, sida 3

Det var bara svar på första frågan., Ja så, ni vill veta hvem som sagt mig det? Nå. väl! det är mitt sunda förstånd, som drager den slutsatsen, att en ung man icke begär ett enskilt samtal med en gammal fru, hvars dotter är ung och vacker, utan i ändamål att anhålla om denna dotters hand. Och derom talar ni så der skämtsamt? Ja visst, eller trodde baron, att denna upptäckt skulle kosta mig tårar? Icke just det; men:.. Något ditåt. Jag borde åtminstone hafva rodnat eller bleknat, tycker ni. Jenny skrattade som ett godt barn. Men säg mig allvarsamt, hvad skulle Jenny tycka, i fall jag gifte mig? I fall ni gjorde ett godt val och finge en hustru, som: älskade er, skulle jag med samma glädje dansa på ert bröllop, som på en af mina bröders. Jag är således ingenting annat än en bror för er? Är ni icke nöjd dermed? Jag vet icke.. Se så, berr baron, Jenny gjorde leende en djup nigning för honom, min nådiga tant träffas i stora paviljongen nere i trädgården. Jag blir således bortvisad, sade baronen skrattande, farväl, min lilla syster, men jag bör säga er, att ni får icke glädjen att dansa på mitt och fröken Albertines bröllop, ty jag ämnar bestämdt icke fria.n Deruti gör ni klokt, kära bror,, skämtade Jenny, ty ni hade temligen säkert äfventyrat en korg. Men gå nu! Min tantskall aldrig förlåta er, om ni låter henne vänta. Mycket välkommen, betr baronp, yttrade hennes nåd med sitt glatta leende vid-baroneps inträde, och räckte honom-handeny den