AVIS IInau onskar for framtiden atnulpna. Bref från Schweiz. (Från Aftonbladets korrespondent). I början af September. Till min framställning i det förra brefvet af de väsentligaste momenten i Schweiz politiska och sociala förhållanden anser jag mig för fuliständighetens skull böra tillägga ännu några data rörande förvaltningen, lagskipningen, finanserna och militärväsendet. I främsta rummet möter då den öfverraskande omständigheten, att någon byråkrati i ordets illa anskrifna kontinentala bemärkelse icke finnes i Schweiz. Embetsmannakallet tillgripes här äcke uteslutande för privata ändamål och familjintressen, såsom ett medel att förvärfva sitt uppehälle och blifva försörjd i statens tjenst. Embetsmännen väljas på bestämd tid bland dem, till hvilkas karakter, kunskaper och oberoende den allmänna meningen sätter förtro.ehde. En för det mesta ganska måttlig lön erhålles såsom ersättning för försummandet af de valdes egna yrken. I följd häraf finnes det visserligen icke något så dugligt och bildadt embetsmannastånd som t. ex. i Preussen, hvilket också i vissa afseenden en stor stat väl svårligen kan umbära. Schweiz egericke dessa intelligenta och erfarna embetsmän, hvilka till icke ringa del representera kärnan af Nordtysklands andliga kultur. Men deremot hafva dess embetsmän till följd af sin ställning städse 1 minnet, att de för folkets skull innehafva sina tjenster. Då den schweiziske tjenstemannens uppdrag efter förloppet af några få år går till ända och han åter träder tillbaka i köpmännens, handtverkarnes eller fabrikanternas led, ur hvilka han utgått, så ger sig hans medvetande härom ständigt tillkänna genom ett höfligt och välvilligt bemötande mot allmänheten. Den dålige embetsmannen kan icke hölja sig i den högdragne byråkratens täckmantel, och han skyddas icke genom någon ståndsintressenas solidaritet. Han vet, att ett rättskaffens beteende äfven sedermera skall utgöra vilkoret för den aktning, hans medborgare skola skänka honom efter hans återvändande till sitt förra kall, samt att hans duglighet såsom tjensteman skall komma hans kredit såsom affärsman till godo. Dessutom kan det allmänna förtroendet hedra honom med ett omval. De politiska förhållandena i Schweiz göra det lätt förklarligt, att vid valet af tjenstemän dessas politiska partiställning ganska ofta, om ej alltid, skall fälla utslaget. Detta må i vissa fall, isynnerhet då de hvarandra bekämpande fraktionernas lidelser äro häftigt upprörda, hafva sina olägenheter med sig. Men då å andra sidan hela förvaltningen står i strid med ett system af byråkratisk stabilitet, så uppvägas de olägenheter, som uppkomma derigenom, att embetsmännen äro beroende icke blott af sin duglighet, utan äfven af sin politiska öfvertygelse, deraf, att denna öfvertygelse står i den bestämdaste samklang med den för tillfället rådande majoritetens af folket mening, och den grundsats, som rättmätigt har öfverhanden, finner således alltid för hvarje gång sina tillförlitliga redskap. Förvaltningens urartande till ett servilt embetsmannamaskineri utan politisk öfvertygelse är derigenom omöjliggjordt. ör öfrigt anföras exempel, som bevisa, att talenter inom det mot det herrskande partiet motsatta lägret äfven vinna erkännande och blifva använda. Så är krigsdepartementet i Zärich anförtrodt åt öfverste Ziegler, under hvars ledning militärväsendet derstädes, enligt hvad till och med öfverstens politiske motståndare erkänna, blifvit på ett utmärkt sätt utbildadt. Men Ziegler hör dock icke till det radikala partiet, hvilket i Zirick innehar makten. Med allt detta vare dock icke sagdt, att den schweiziska förvaltningen i allt är ett mönster af förträfflighet, samt att den icke, isynnerhet hvad den tekniska utbildningen beträffar, om jag så får uttrycka mig, har väsentliga reformer af nöden. Äfven till minskning af tjenstemännens antal kunde på många orter något göras, trots den så mycket beprisade och till en stor del också. verkligen iakttagna sparsamheten i budgeten. I Basel t. e., en stad, hvilken, ehuru ej obetydande, likväl icke eger Ke annat område än tre byar, räknas på en befolkning af omkring 30,000 menniskor 41 regeringstjenstemän samt 12 juridiska och 41 municipala auktoriteter, och dessutom användes ett ännu mycket större, till hundratal gående antal borgare. Man påstår väl, för att förgylla detta vidunderliga, något komiska och om vissa grannars kråkvinkelmässighet erinrande förhållande, att denna tjenstemanr a