Aftonbladet – 22 september 1858, sida 2

jag utgjutit mitt hjerta för dig. Nu står det klart för mig, att jag är mera ledsen på mig sjelf än på doktorn, för det att han tycker om Albertine, ty jag ser hela den senare tiden framstå för mitt minne, och detta just icke så alldeles till min fördel. Derjemte tycker jag att mitt uppförande både emot baronen och Albertine har varit mer än ovänligt, hvilket jag allvarligt ångrar. Och slutligen, det som gör mig mest ondt är, tycker jag, att du alldeles icke kan vara stolt öfver din Jenny. Men det är jag ändå, ty ditt handlingssätt mot Albertine visade ditt genomgoda hjerta, min Jenny ! Käraste Malin, skäm icke bort mig. Tänk bara efter att jag bjöd till allt hvad jag kunde för att vara älskvärd. ... Jenny lade modrens händer öfver sitt ansigte under det hon: hviskade:: Och var jag icke sjelf på väg att... att.. Att älska doktorn, ifyllde majorskan och tryckte Jenny till sitt bjerta, men du älskar honom icke? i Nej, mamma, det var endast ett gryende tycke, som likväl har gjort mig mången smärtsam stund och gifvit mig en erfarenhet, som skall vara mig till nytta. I alla fall, älskade mamma, har jag mycket att försona emot Albertine. Jag skulle gerna vilja bidraga till hennes lycka. När majorskan böjde sig ned och: kysste Jennys panna, kände hon sig så tacksam emot Gud, som skänkt henne en dotter sådan som Jenny, med ett så i grunden godt och redligt bjerta. Fjorton dagar hade förgått då majorens och majorskans tjugosjunde bröllopsdag inföll. Den dagen ville majoren se glädjen omkring sig, och man hade då alltid bal på Rönby. Det var den sextonde Augusti.