Aftonbladet – 22 september 1858, sida 2

De Jernvagsmoten, som nu under en ud pågått i södra och mellersta delarne af landet förete ett ganska lärorikt skådespel. De äro troget återgifna kopior af det stora jernvägsdramat på rikdagen. Samma häftiga strid emellan enskilta intressen, samma hejdlösa, stundom verkligen naiva anspråk på statens mellankomst, samma fullkomliga glömska af att statens pung har en botten och att hon hemtar de medel, hvarmed alla vänta att bli lyckliggjorda, från folkets fickor, utgöra här som der grundtemat. Det fins ej en småstad af fjerde eller femte klassen så liten och obetydlig, att den ej anser sig böra hafva en bit med af jernvägsrofvet och ej utrustar sin borgmästare med fullmakt att göra sina anspråk gällande på länsmötet, knappt nog en större brukseller jordegare, som ej af alla krafter sträfvar att få en af staten bekostad jernväg dragen förbi sin hammare eller ladugård. De ofvannämda jernvägsmötena ge särdeles slående exempel i detta fall, och vi ha deruti sett en särskilt anledning att återge redogörelserna derför. Så läser mani Wermlandsposten följande berättelse om ett jernvägsmöte i Karlstad: I går hölls hushållningssällskapets förutnämda sammanträde i ändamål att meddela upplysningar till ledning för bestämmande af blifvande jernvägs läge, sedan ärendet dagen förut blifvit af sällskapets beredningsutskott behandladt. I allmänhet finner man, att, ehuru alla äro ense om nödvändigheten af en jernvägs anläggande genom Wermland intill norska gränsen, åsigterna likväl äro. delade om de linier, som den lämpligast bör följa. Dessa olika åsigter kunna hufvudsakligen hänföras till 2:ne motsatta grupper, hvartill man skulle kunna lägga en 3:dje, eller den neutrala, hvilken sistnämde grupp representerar dels de träkter, som, om jernväg här anlägges, omöjligen kunna förbigås, dels dem, som äro så belägna att de ej kunna beröras af den centralväg, som är ämnad att förena båda rikenas hufvudstäder, — en anläggning som väl borde ha föregått till och med södra stambanan, ehuru denna hade mäktigare och rikare förespråkare. Det ena partiet önskar nu naturligtvis att jernvägen må dragas utefter Wenerns norra strand genom residensstaden och vidare genom Jösse härader och Arvika; det andra partiet yrkar att den må dragas mera norr ut, genom Nyeds härad och Fryksdalen;, den folkrikaste delen af provinsen. Det neutrala partiet representeras dels af Ölme och Wäse härader, genom hvilka jernvägen i alla händelser skulle komå att stryka fram, dels äfven af Näset m. fl. härader, som sedan i en framtid kunna få se sig om efter bibanor, men ej kunna fordra hufvudvägens dragning ditåt. För att nu återkomma til! gårdagens sammanträde, öppnades det af länets höfding såsom ordförande och var, som man kunnat föreställa sig, ganska: talrikt besökt, Förmiddagens sammanträde fortfor från kl. 10 f. m. till omkring kl. 2; på eftermiddagen samlades man åter kl. 4. Diskussionen fortsattes ända till kl. 9 e. m, Det s. k. fryksdalsintresset representerades hufvudsakligen af major Wikander samt kapellpredikanten A. Almqvist och brukspatron Wejdling; arvikaintresset af baron Fleetwood, brukspatronerna Santesson, A. Edgren 0. 8. v. Beslut fattades att undersökning skulle begäras om den af major Wikander föreslagna vägsträckningen. Med anledning af samma möte yttrar Wermlandstidningen: Schismerna här voro en bild i smått af det som i fråga om jernvägarnes sträckning föregick i stort vid sistlidne riksdag. Den opartiske betraktaren måste emellertid beundra uppenbarelserna af den listiga statskonst, som med Erisäpplet statsjernbanor Visste att döfva det politiska missnöjet samt spränga de politiska partierna i landet, och i stället öppna en arena för de enskilta intressena, att strida om hvem som kan hemföra den största fördelen på det allmännas bekostnad.