Aftonbladet – 22 september 1858, sida 2

sina känslor, utan en vacker dag komma och sätta sig vid mammas fötter och -förtälja allt hvad hennes mor förut gissat sig till. Hon gick just och väntade derpå, då en plötslig tillfällighet gör att Jenny helt oförmodadt upptäcker ait doktorn — är kär i den sköna kusinen. Hvad verkan gjorde den der upptäckten ? frågade Jenny och lutade sitt blossande ansigte emot majorskans bröst. Det väntar jag att få höra af dig. Älskade, älskade Malin, du skall så få. När mina misstankar, att doktorn, oaktadt sin visade köld för Albertine ändå älskade henne, erhöllo en afgjord bekräftelse, då kändes det liksom man gifvit mig ett våldsarit slag, hvilket för några sekunder beröfvade mig medvetandet; men ögonblicket derpå hade jag åter vunnit fulla bruket af min tankekraft vid hågkomsten af den fara, hvari Albertine sväfvade, så framt jag icke lyckades bringa Arvid till lungn. Jag glömde min egen smärta för att endast tänka på att rädda Albertine. Hvilka förfärliga ledsamheter skall icke Arvid ställa till, om han får följa sina uppretade känslor, tänkte jag, och bemödade mig efter bästa förmåga att lugna honom, Sedan du fått honom om händer, blef jag lugn. Medan du hade ditt lilla möte med doktorn, blef jag ändtligen herre öfver mina känslor, och jag öfvergade mig att jag möjligtvis kunde blifva Albertine nyttig, Albertine, som står så ensam i verlden, hvarföre jag beslöt att erbjuda henne min vänskap, ehuru mitt sårade bjerta till halfts uppreste sig deremot. Jag ansåg för min pligt att visa Albertina, huru gerna jag ville vara hennes vän. Efter denna tilldragelse kom resan till D— och balen, Under den tid af några timmar, som sedan dess förgått, kände jag att det aldrig skulle lyckas mig att få någon reda på mitt eget jag, förrän