Aftonbladet – 22 september 1858, sida 2

haft till syfte att behaga någon särskilt person, men doktorn väckte för första gången denna sträfvan. Hon ville behaga just honom, och allt, som stälde sig i vägen för denna åtrå, blef henne misshagligt. Derföre blef hon ock så föga vänskapligt stämd emot både baronen och Albertine. — I följd af denna sträfvan att göra sig omtyckt af den unge läkaren, började hon oroa sig öfver att icke vara vacker, att icke ega alla dessa yttre före-. träden, som utmärkte Albertine, och det gick henne så mycket mera till sinnes, som hon: ganska väl insåg, att doktorn, oaktadt sin utsökta artighet, icke vid henne fästade något lifligare intresse. — Allt detta såg hennes mamma och teg stilla. Ja, hvad ville du modren skulle göra? Om hon tagit sin dotter i enskilt skriftermål, förbjudit henne att kokettera för doktorn, sagt henne, att doktorn allsicke brydde sig om henne, samt med en lång predikan sökt göra för henne klart, att det var ganska fult att vara afundsjuk; tror du verkligen, att modren dermed vunnit något särdeles? Åhnej, det vill jag icke påstå; tvärtom tror jag, att Jenny ändå varit densamma som förut. a Det tror äfven jag; och det hade lätt kunnat hända, att Jenny i alla fall gått och smickrat sig med att ega en god andel i döktorns uppmärksamhet; ty det var ju en sak, som mamma icke så noga kunde hafva reda på. Malin, du är riktigt förtjusande, sade Jenny och kysste modrens händer; ty när allt kommer omkring, gjorde en viss liknelse emellan resedan och rosen långt mera verkan på Jenny än den mest uppbyggliga straffpredikan. j Möjligt. Emellertid teg modren, gaf noga akt på sin dotter, och snart insåg hon, att Jenny icke på egen hand skulle kunna reda