dundrande, ined mustascherna i vädret, och i Frankfurt vänder åter upp och ner på allt. kan naturligtvis det älskvärda Preussen, ackurat som tio resor förr, vändande ut och in på ögonen, säga: Leider, vi kunna ej göra mer än hvad vi gjort! Vi hafva varit med om kompromiss, om förtroliga meddelanden 0. S. Vv., men Hannover gör ju ett så förskräckligt väsen och vi kunna ej gå mot en ström, som är mäktigare än vil, Passa nu på att detta eller ungefär detta kommer att inträffa! Och under allt detta sitter Danmark med bndna händer och H. M. konungen besöker sina provinser för att glädja sig med de glada. H. M. afreste, som ni vet, i tisdags till Slesvig och kommer icke tillbaka förr än efter den danska riksdagens öppnande. En korrespondent härifrån till Hamb. Nachrichten (en brefskrifvare, känd för mycken spetsighet i sin penna) berättar i går att biskop Monrad snart skall entpuppas som verklig minister, och finner detta så mycket troligare, som biskopens aktier vid hofvet i den sista tiden skola stigit, hvarförutan han — som bekant, — åtnjuter geheimerådet Scheels förtroende. Detta-yttrande eller, rättare, denna kombination är i sanning mycket ondskapsfull. Om och huruvida korrespondentens profetia för öfrigt skall gå i fullbordan, må tiden utvisa. S. B.