— För omkring ett år sedan bodde vid en 1flägsen gata på norr en fattig men lycklig arbetareamilj. Men koleran kom oeh bortryekte den arbetsamme husfadern, och efter koleran kom en annan hemsk gäst — nöden, och gjorde sig hemmastadd i len förr så lyckliga boningen, ty hustrun skulle nu onsam försörja tvenne minderåriga barn, men var ur stånd att företaga sig något arbete, emedan hon efter venne månader väntade ännu ett tredje. För att tunna förtjena något, tog hon jemte sitt eget ett mbarn, och af det hon derför erhöll skulle hela amiljen hafva sin näring. Genom sorg, bekymmer och klen föda samt vakor vid det främmande barnets sjuksäng äro hennes krafter nu uttömda, och sjuk och lidande vågar hon hos den välgörande, aldrig tröttnande ällmänheten bönfalla om en ringa skärf för att kunna återvinna helsa och krafter att börja arbeta, för att icke nödgas gripa till tiggarstafven. Skulle någon menniskovän ömma för hennes belägenhet, är hennes adress Stora Gråbergsgatan n:r 3 till höger på gården 1 tr. upp, då enkan Pettersson efterfrågas. För redaktionen förevista intyg af ordningsman och andra trovärdiga personer bekräfta fulla sanningsenligheten af här omförmälda förhållanden. En anteckningslista finnes å Aftonbladskontoret.