Aftonbladet – 21 september 1858, sida 2

förtrogen, en på hvars omdöme du litar, på hvars heder du tror; och då du sagt mig att jag är nog lycklig att inge dig detta förtroende, så låt mig vara för dig hvad en långt aflägsen vän skulle vara. Den Richard, som eger din kärlek, som svurit dig sin tro, han är försvunnen intill den dag han kan bjuda dig sin hand, men vännen återstår. Illa skulle jag känna ditt stolta och starka hjerta, om jag icke trodde att du ensam, utan stöd, skulle kunna kämpa och gå segrande ur den strid, som skall föra dig till en sann förädling; men jag vore icke den Richard, som högst af allt på jorden älskar dig, om jag, efter en dylik uppfordran, kunde lemna dig ensam. : Se här ett råd. Gör dig en dagbok, anförtro åt den för hvarje dag dina tankar, dina känslor, dina handlingar: Tala i dessa blad till den frånvarande vännen, nedskrif i den allt hvad ditt hjerta vill säga honom, och sänd honom när året är slut dessa blad. Albertine, jag skall läsa dem, jag skall vara en sträng och opartisk domare, som noga skall fästa sig vid felen och med allvar söka rätta dem; men: — dessa blad få icke blifva en anledning till att utbyta den saknad vår kärlek alstrar, utan endast ett medel, hvarigenom vi båda föras till en klar åskådning at våra högre pligter. Ack, min hulda vän, dessa anteckningar skola blifva en verksam anledning för din Richard att söka göra sig förtjent af den höga tanka du hyser om hans moraliska värde. Han måste anstränga sig att blifva detta mönster af själsstyrka och upphöjd hederskänsla, som du anser honom vara, att blifva en man med bergfasta och orubbliga grundsatser. Nu ett par ord om din mor. )Denna qvinna utan hjerta, säger äu. Barn, dessa ord äro för hårda. Vet du väl om icke ett hjerta