Aftonbladet – 18 september 1858, sida 3

! oStocKNONNN Maria Tagllonis vagn Iran Kongl. Å I: teaterhuset, och jag har dessutom sedan dess ; I fått mina vishetständer. j En utfygt til Delhi, I i skildrad i bref till Times å af I WILLIAM RUSSELL. å . (Forts. från gårdagsbladet.) I Här på en öfvergifven och ödelagd station. hvarest endast ytterväggarne af uppbrända ; bungalows stucko upp ur den svedda slätten. ii en förfallen stuga med ett till hälften nedI rasadt tak och utan fönster, utan att hafva en enda europå till granne på många eng. mils afstånd, omgifna af en befolkning, som icke visat prof på någon sympati för vårt välde, representerade tre unga, ensamme män det britiska väldet, styrde sitt lilla rike, skipade rättvisa, drefvo-in uppbörden och öfvade sin lilla krigshär af inhemska värfvade-soldater. Som det ej fanns några hus i grannskapet, hade deras folk lägrat sig inom bungalowns inhägnad. Kameler, hästar och oxar, bundna under träden midt bland grupper af män, gåfvo stället utseende af ett litet läger. Soldaternas uppsyn var egnad att ingifva alla andra känslor än förtroende. Men inom den bofälliga. bungalown funno vi gästfrihet, ett vänligt mottagande .och ett angenämt rastställe. Kl. MY, 3 begaf jag mig åter å väg. Phceebus Apollo bevare oss! Gharryn var het som en-ugn, metallbeslagen brändes, så att man ej ett enda ögonblick kunde: hålla handen. på dem. Blåsten påminde mig om den -ohyggliga vind, som strök öfyer oss under marschen till Futtyghur denförfärliga morgonen, då vi lemnade Rohilcund. Tcke ett träd till skugga för vägen; på ömse sidor en förtorkad, enformig; gulbrun slätt :med de böljande strimmorna af hettan, dansande upp och ned öfver dess yta och hvirflande dammoln eller devils, såsom de kallas, yrande af och an likasom i en demonisk lek uti deras egna infernaliska regioner. -På en sådan dag som denna stupade Lakes soldater led efter led på sin fasansfulla marsch. Om jag kunnat finna något skydd, hade jag med glädje stannat, ty tilloch med infödingarne plågades; och hästarne voro nästan alldeles medtagna; men i Indien måste både under fred och krig valspråket vara: Icke ett steg tillbaka; framåt gick det således, och vi färdades på små stenbroar öfver flera uttorkade kanaler, hvilka voro grenar af Gangeskanalen, foro genom några fattiga byar och små städer, der halfva antalet af husen voro stängda och tydligen obebodda, samt kommo slutligen mot: aftonen till sjelfva kanalen, hvilken, likt eh flod, med stark ström ilar fram under. de båda vackra broarne och, delande sig i två stora grenar just på den punkt. der vägen skär honom, löper fram genom Doob, för. att vattna dess förtorkade slätter och göra -demfruktbara. En af-våra officerare berättade för mig, att infödingarne icke äro oss tacksamma för kanalen; tvärtom påstå de, att han gjort dem skada, att han. uttorkat källor och brunnar samt gjort vissa trakter oodlingsbara; att han förvandlat andra trakter till. ständiga träsk, med ett ord, att han icke; blott varit onyttig, utan skadlig. De vilja ej gerna gå in på att betala för vattning, och då kanalen öppnades, infunno sig många tusen af dem, för att åse, huru den heliga Ganges skulle drifva gäck med feringheen, sty -man bade inbillat dem, att floder skulle vägrasatt gå utur sin strömfåra. De blefvo temligen misslynta, då vattnet lydde hydrostatikens lagar. Alltsedan den tiden har en-och annan af dem förutspått olycka; af en så törundransvärd eftergifvenhet för tyngdlagarnes grundsatser. Det var mörkt, då jag körde upp till dåk-bungalown i Allyghur. De engelska trumpetarne blåste just signal att draga sig in inom fästningsverken — fordom hr Perrons och mahratternas fäste, innam lord Lake tog det med storm efter slaget-vid Koel. Som det -var sent, fanns ingenting i beredskap för oss i bungalown, utom musqviter; efter en kort tragedi i ett uthus, der. en :utmärkt vacker fogel slutade sina.dagar och lemnade alla sina små moderlösa ungar efter sig i boet, fortsatte jag derföre min resa, sedan jag fåfängt sökt vinna seger öfver min fill qvällsvard serverade sega portion fogel med ris, samt förmådde ge nom löfte. om . baksheesh. (drickspenningar) den sömhige kusken att påskynda resan til: Delhi. Vid soluppgången .den 5.underrättade mig en milstolpe, att det var 10 milesstill Delhi. Landet omkring oss var om möjligt ännu mera kalt, flackt och ofruktbart-än det jag reste . igenom föregående: dagen; ..Det var omöjligt att i fem minuter betrakta det utån att känna sig sömnig. Man kunder icke annat än undra på, hvarföre gamar, falkar oct andra roffoglar sväfvade öfver en sådan öde-: mark. Fem eng. mil längre bort var dock): slätten. grönklädd;. man. såg. boskapshbjordar. ) och långt bort i fjerran skimrade solen mott. vattenytor; vägen började blifva Hifligare :), qvinnor i bjerta röda rockar -samt blå och och gröna, tätt åtsittande byxor samt män i vida hvita kjortlar vandrade till -staden med bördor på: hufvudet; små åsnör, de minsta a! sin race, nedtyngda af bördor så stora som : de sjelfva, följde i tålmodiga rader sina egare, och vagnar och kärror skramlade framåt de dammiga vägarne. Z i En stund derefter höjde: sig dunkelt vid horisonten en mörk rand, ej längt aflägsen, men dimmig och otydlig, så. att ögat. bländadt i början ej kunde från hvarandra urskilja träden, kupolerna, minareterna. och fästningsmurarne. Derefter fick man under denna rand i sigte en stor flod, på hvars andra sida jag nu kunde urskilja det kejserliga Delhisl: ringmur, krönt af bastioner och torn, samti. moskeers. och palatsers luftiga dömer skimrande i solskenet. Staden, sedd från denha synpunkt, ;bar en stolt janbliek, hvilken: gör i