Aftonbladet – 18 september 1858, sida 2

got ännu högre, hade ingen lärt mig: Nej, ofta då du gjorde inkast emot vår kärlek och förestälde mig att den var ett brott mot mina pligter som dotter; föreföll det mig som om du varit svag och vacklande-till karakteren, och :jag: visade ofta en undergifvenhet, som var främmande för mitt hjerta, som var hycklad, endast för att lugna din barnsliga oro, såsom jag inom mig kallade den. Jag hade i dylika stunder önskat, att du med våld velat spränga hindren och öppet trotsat min mor, att du. bedit mig bryta med henne och öfverlemna mig åt dig.. Detta hade, enligt min öfvertygelse, varit bevis på kraft hos.dig. Att jag hade pligter :som dotter, detta kände jag. aldrig.: Men nu —nu skådar jag: med skygghet på mitt förflutna lif. — Hvad framställer det? — Richard, den Albertinedu i går så högtidligt svor din tro, är hon Verkligen. dig värdig? Med af blygsel nedböjd panna måste hon tillstå sig. vara ett ovärdigt föremål för en sådan mans kärlek som du. Kanske skall hon en dag bli dig värdig; kanske skall:äfven hon en dag hafva tillkämpat sig denna sant moraliska åsigt af lifvet och sina Ppligter emot andra, som. du-framstälde för hennes andliga blick; -men hvem. skall stödjå, skall vägleda henne på den okända. vägen? Hvem skall uppehålla. henne i striden;med yttre och inre fiender, som skola uppresa sig mot hennes moraliska utveckling? Säg, hwem, — då hon icke mer skall höra -din röst, icke mer läsa ett ord af. uppmuntran, icke ega rättigheten att för dig. utgjuta sin själ, klaga sin-smärta och förtälja sina strider. Hittills har mitt hjerta varit en för sallacsluten bok. Ja, sluten äfven inför: dig; Och nu; då det:skuHer vilja öppna sig, då det skulle vilja. bikta sina fel, göra. dig till sitt. samvete — nu äro vi skilda — skilda för åratal. Gifs det. då intet i dennafsträga dom som kån förmildras? Gif mig åtminstone den trösten att få skrifva till dig; att genom -dina ord blifva styrkt i-min en till. det goda — till det moraliskt idla.