liga. Nej, dw har genom ditt handlingssätt bevisat, att man bör offra stundens njutning och sällhet åt sin -pligt,-åt sin heder, åt sitt samvete, och att den lycka, vi på bekostnad deraf köpa oss, en dag skall förvandlas till en förbannelse. Richard, jag knäböjer inför denna moraliska storhet, på samma gång den krossar mitt hjerta och skapar mig de bittraste qval. Under det jag qvidande vrider mig i min förtviflans marter, ville jäg! tacksamt kyssa dina händer, för det du hös mig väckt dessa tankar på en högre och ädlare sträfvan än den, som i ögonblickets tillfredsstälda längtan ser sitt endå mål Richard! du var deh enda, som kunnat på detta sätt anslå de ädlare instinkterna i min själ, emedan du är den .enda som jag älskat, älskat med passionens -Hela glöd, med svartsjuk fruktan att förlörandig. Du ut gjorde min he!a verld, min framtid och min nutid, men emellertid hade denna kärlek sitt upphof i ett inneboende mötsägelsebegär, emedan jag Klart visste att endylik känsla var en emot min mors despotism riktad krigsförklaring, — En -hämdkänsla -emot det förtryck; som förbittrade mitt lif; var grunden till denna kärlek. Sedan hänfördes jag af dn andliga öfverlägsenhet; du beherrskade mig med ditt: förstånd. Jag var en flicka, som nödvändigt skulle högt älska den man, hvilken lärde henne känna sin egen obetydlighet. Jag: hade af min: mor aldrig lärt mig att hysa aktning mera än för-tvenne ting: hörd och rikedom. Min bror lärde mig högakta snillet, bildningen och kunskaperna. Då jag växte upp till flicka, förmådde mig min motsägelseanda att med ovilja omfatta allt som väckte min mors sympati; derföre förriktade jag det, hvaråt hön skänkte sin beunIran, och hvad som nedsatte menniskan i rennes ögon höjde henne i mina. Ända tills går har jag blott böjt mig inför snillets ulmakt. Inför detta ödmjukade sig mitt stola hjerta, och den man, jag skulle älska, måte genom sin själs krafter bryta sig sin väg. I var en sådan man och derföre älskade äg dig. Att moralisk öfverlägsenhet var nå