Aftonbladet – 17 september 1858, sida 2

— —— -—-———— jet beundran för Albertine., Detta försatte professorskan i det mest briljanta lynne. Hon pöste och yfde. sig somen drottning i sin ljusa sidenklädning, och talade med en viss nedlåtande artighet till dem som omgåfvo henne. Med en ljuf tillfredsställelse såg hon att baronen var nästan uteslutande upptagen af Albertine. Första valsen speltes upp. Grefven och Albertine öppnade balen. Att baronen valsade med Jenny betraktade professorskan endast som en böflighet emot henne. Men hvad som icke obetydligt förargade henne, var att Albertine syntes kallare och stelarc n någonsin, att hon saknade detta hänförande behag 1 sina rörelser och sin dans, som deremot i rikt mått utmärkte Jenny, och med en frånstötande. köld mötte grefvens ifriga byllning, Att han, grefven, deremot var helt eh hållet intagen af sin dam, var något som en hvar med öppna ögon kunde se. När valsen var slut, vinkade professorskan sin dotter afsides, och under det hon tog hennes arm, liksom för att göra ett slag i fria luften, yttrade hon med kort och befallande 2Öst: Ditt sätt mot grefven är anstötligt; man visar sig icke stolt emot dem, som stå öfver oss 1 rang det är en i alla afseenden opassande högdragenhet; Kom ihåg, att stoltheten endast är ett medel att hålla dem, som icke äro våra likar, på vederbörligt afstånd. Min vilja är således, att du visar grefven mera uppmärksamhet och att du alltid ihågkommer hans höga sambhällsställning Albertine böjde sitt hufvud till tecken af : samtycke, men utan att svara. Det låg äfven nu i denna stumma undergitvenhet en underltryckt stolthet, som ingalunda undföll profes: t sorskan. Det retade henne, men nu var icke sgonblicket inue att gifva sin yrede luft, I hvarföre hon endast tillade: