Aftonbladet – 17 september 1858, sida 2

anförda, så snörrätt mot hvarandra stridande satser. Man har, som bekant, länge: väntat att konungen af Preussen, i hvilkens helsotillstånd ingen väsentligare förbättring inträdt, skulle fullständigt öfverlemna regentskapet åt prinsen at Preussen, som nu blott i egenskap af konungens vikarie har en ganska inskränkt befogenhet i afseende på regeringsmaktens utöfning. . De med senaste post hitkomna berlinertidningarne, hvilka gå till och med den 14 dennes, veta ingenting att förmäla derom att en förändring i regentskapet egt rum; icke heller har telegrafen derom haft något att berätta. Emellertid vill danska Dagbladet på enskild väg ha erhållit underrättelse derom, att denna förändring redan skett den 9 dennes. Vi meddela Dagbladets uppsats till den kraft och verkan den hafva kan: På enskilt väg, men från en källa, som är både pålitlig och väl underrättad, hafva vi erfarit, att konung Fredrik Wilhelm den fjerde af Preussen omsider den 9 dennes har undertecknat ett dekret, hvarigenom han afsäger sig rikets styrelse; han behåller namn och rang såsom konung, men.regeringen går obetingadt öfver till prinsen af Preussen, som antager titel af prins-regent. Detta steg kunde icke längre uppskjutas, då läkarne redan för längre sedan hafva förklarat konungen obotlig, men likväl tager sig ministeren god tid att officielt kungöra dekretet, och i de berlinska bladen af den 11 dennes finnes ingen antydan om, att det vigtiga beslutet, att prinsen af Preussen skall öfvertaga regeringen, omsider blifvit -fattadt.. De preussiska kamrarne sammanträda i Oktober, och först då skall prinsen aflägga ed på författningen. Den inträffade förändringen har -länge varit föremål för preussarnes tysta önskningar — offentligt vågade ingen att bringa ett så grannlaga ämne å bane — men det oaktadt misstager man sig knappast, om man antager, att icke någon. ny era för Preussen kommer att börja med prins-regentens öfvertagande af regeringen. Han var förr en af konungafamiljens mest impopulära medlemmar, och han måste 1848 begifva sig utomlands, emedan förbittringen var så stor, att hans person kunde blifva utsatt för fara. Sedan har väl prinsen försonat sig med den mest konservativa nyansen af det liberala partiet, som åtminstone gjort allt möjligt för att vinna honom, och hans förhållande till ridderskapets ledare skall icke; vara särdeles vänskapligt; men man kan emellertid icke deraf draga den slutsatsen, att en liberalare politik för framtiden skall göra sig gällande i Preussens inre förhållanden. Den spända fot, hvarpö prinsen stod till hofvet, förde honom ganska naturligt till oppositionens minst komprometterande ledare, och dessa kunde derigenom bringas på den tro, att han gillade deras po litiska åsigter. Nu, då prinsen sjelf har makten i händerna, är den vigtigaste beröringspunkten emellan honom och de moderata konstitutionella försvunnen, och han skall svårligen i något väsentligt afseende låta a! kamrarne inskränka sin myndighet. De rykten, som blifvit satta i omlopp om prinsens liberala tendenser, hafva till och med vari af en mycket lös beskaffenhet, och ett af dc mest betydelsefulla utaf dem, nemligen at han skulle hafva uttalat sig för valfriheten oct mot embetsmännens skandalösa uppträdande mot valmännen, har till och med blifvit off cielt motsagdt; hela fördelen blifver således att prinsen är en mera honnett, mera rättsin nad karakter än hans frånträdande broder För Danmark skall det icke vara någon vins att konung Fredrik Wilhelm har abdikerat om det än icke heller länder till stor skada Prinsen-regenten är tyskt-nationel, men ickt känslo-politiker såsom. konungen, och hat skall derföre konseqvent arbeta på Preussen: utvidgning i norra Tyskland, synnerligen på Danmarks b kostnad, men deremot skall hai vara fri från den stundom inträffande tysk nationella ifver, som emellanåt berusade ko nung Fredrik Wilhelm och drog honom me sig, utan att han var i stånd att öfverskåd: följderna.