Aftonbladet – 17 september 1858, sida 2

;Jag räknar på att blifva åtlydd, förstår du; hvarefter hon aflägsnade 8 Och jag känner ett oemotståndligt begär att icke lyda dig), mumlade Albertine. Just som bon vände sig om, stod majoren bakom henne. Hör på, min flicka , sade han, du skall visa mig den tjensten och vara litet hygglig mot min unga doktor och ge honom andra valsen, ty din mor glömmer allt för ofta hvad höfligheten emot honom kräfver. Gerna, morbror,, svarade Albertine, blott icke mamma blir ond. Se så, är du en sådan liten kruka, att du för det rättas skull icke kan tåla vid en smula skrubbor af mor din. För öfrigt skall jag i värsta fall taga hela skulden på mig. Majoren vinkade åt doktorn. Min systerdotter har andra valsen ledig för dig, min bror, derefter lemnade han dem. Skall jag våga begagna mig af denna ynnest ? frågade doktorn. Ja! Eller skall du äfven ha mod att säga nej: nu, liksom vid åkningen? Men din mor? — Dock — denna vals blir ju vårt afsked. Reser du?, Jag är nog lycklig att ha ert löfte till andra valsen, ljöd grefvens röst bakom dem; man spelar just nu upp: den. 4 Nej, herr grefve, det var till doktorn jag har lofvat den, svarade Albertine med köld. Min nådiga, ursäkta mig! Det var till mign, grefven rätade upp sig i sin. fulla längd och betraktade doktorn med ett föga vänligt uttryck i anletsdragen. ES : Herr grefven misstager sig visst, ty jag har frökens löfte. Doktorn såg äfven på grefven med en utmanande blick; men dliksom plötligt erinrande sig, att en tvist kunde N