från den minsta, af omkriag 10 skålpunds vigt, til den största, af 2 till 300 skålpund. Hrr R. E. Raymond från San Fransisco och G. C. Bogart från Newyork hafva på senaste tiden egnat denna handelsvara sin synnerliga uppmärksamhet samt utrustat flera fartyg, som endast äro bestämda attlastas med sköldpaddor. Förfaringssättet vid fångsten är ganska enkelt. Man begagnar dervid stora starka nät, af samma slag som de hvilka nyttjas vid hummerfångst. Djuren insläppas derefter i stora sum par, der man gifver dem riklig föda tills tiden kommer då de skola slagtas och inlastas till de närbelägna hamnarne. Förnämsta handelsplatsen för denna vara är Newyork. Den transporteras derföre först till Panama eller San Juan del Sur, undergår här omlastning och föres sedan vidare, från Aspinwall eller Greytown. Tillförene var omsättningen endast obetydlig, men numera, då icke blott skalet af sköldpaddan, utan äfven köttet blifvit tillgängligare för menige man, har efterfrågan på varan alltmera stegrats och skall än ytterligare tilltaga, i mån som denna artikel kan erhållas till allt lägre pris, Hittills har sköldpaddans kött endast funnits som en delikatess på de rikes bord. En talrik äkta sköldaddsoppa kostar ännu i London och Paris 2 till 3 ollars; ja det har till och med helt nyligen händt att man: för en ringa qvantitet sådan soppa, som skulle serveras vid ett bröllop, betalte ända till två er Lyckas hrr Raymond och Bogart i sitt öretag, så skola de snart få konkurrenter, och då kommer snart den tid, då newyorkaren, i stället för 12 cent endast behöfver betala 6 för en portion äkta. sköldpaddsoppa. Äfven torde det icke dröja länge innan man på matsedlarne i restaurationerna får se sköldpaddstek. Numera har den växande tillförseln af detta födoämne redan skapat ett etablissement i närheten af Washingtontorget i Newyork, och som uteslutande är bestämdt för de meranämde fyrfotingarne. Man såg för icke längesedan i denna inrättning omkring 30 sköldpaddor simma omkring istora vattenreservoirer, så muntra och lifliga som hade de befunnit sig på sina bankar i öppna hafvet. Beträffande deras fångst meddelar den nämde tidningen åtskilliga notiser. Då de, liggande på hafsstranden eller på de stora sandbankarne för att njata af solskenet, märka någon fiende i sitt grannskap, uppkasta de med sina fyra ofantliga simfötter så väldiga moln af sand, att deras förföljare vanligtvis helt och hållet förlora allt spår af dem. Det säkraste är att nalkas dem framifrån och afskära dem reträtten. Man kan då med en stång utan svårighet vända dem på ryggen och sedan transportera dem hvarthän man behagar. Djuret är nemligen i denna ställning alldeles värnlöst och förmår icke göra bruk af den krigslist som naturen gifvit det till dess sjelfförsvar.