I Biskopen ansåg detta yttrande mnebära ett Xlander. af regeringen och. erinrade, att något sådant icke, fick vid prestmötet förekomma, Vid riksdagarne egde presterskapet rätt att yttra sig öfver så dant, ty der vore detsamma ett lagstiftande stånd, hvilket vid detta tillfälle deremot icke vore fallet. Den offentliga pressen har rätt att uttala sådant klander; den är dertill avktoriserad, men prestmötet är det icke, För öfrigt visste icke biskopen, att någon obehörig någonsin erhållit tillåtelse att lära. På kyrkoherden Lindblads önskan, att de äldre embetsbröderna måtte lemna några råd och upplysningar angående bästa sättet att tillvägagå med separatister och huru den rätta medelvägen kunde finnas, svarade prosten Herslow, att man borde i allmänhet väcka större håg för kristendomen, och ett medel dertill . hade han funnit uti att hålla dubbla husförhör. Prosten Herslow begagnade för öfrigt tillfället, att gifva kyrkoherden Ternström det amplaste vitsord att vara en nitisk religionslärare och i besittning både af tro, kärlek och tålamod. Klockan 5 e. mslutades den allmänna sammankomsten, för att gifva tid åt arbetet på afdelningarne. Den andra mötesdägen börjades äfven med domkyrkogudstjenst kl. 7 på morgonen. Kyrkoherden Lundbergsson var dagens predikant och fann uti texten 2 Cor. 5, 11: Efter vi nu vete att Herren är fruktandes, fave vi sakta med menniskorne; men Gudi äro vi uppenbare: jag hoppas vi ock äre uppenbare uti edra samveten, tillfälle att tala om prestens förhållande till församlingen, hvarunder han icke skydde att bestraffa de synder, till hvilka många inom presterskapet göra sig skyldiga. Ifrån domkyrkan begåfvo sig mötets medlemmar i samma ordning, som föregående dag, till katedralkolan, och man fortsatte der öfverläggningen om lärarens mt och försigtighet. Kyrkoherden B. Hammar uttalade sig varmt emot allt tvång. Han anförde bland annat att vår kyrkas symboliska bok, Confessio Augustana, uttryckligen säger, att villfarande böra bekämpas non vi humana,. sed verbo. Hofpredikanten Angeldorff citerade en af Luthers. småskrifter, i hvilken den store reformatorn varnade emot desse kringstrykare,, som åstadkomma så mycket ondt i församlingen, och betonade talaren isynnerhet de uttryck af Luther, som kunde tolkas såsom försvar för tvångsmedel. Kyrkoherden B. Jammar ansåg sig icke bunden vid någon af Luthers skrifter. Han stödde sig endast vid Confessio Augustana, som Luther väl underskrifvit, men ej skrifvit. Sedan de olika åsigternas kämpar fortfarande framstält sina meningar i ofvannämde syftnigg och satsernas författare utvecklat sin åsigt i öfverensstämmelse. med andan i sjelfva satsen, öfvergick mötet till behandlingen af den 2:dra satsen, i hvilken prosten Falck uttalat, att det endast är inför Kristi domstol en lärare har att söka sitt rättfärdigande. Varder han här frisagd, så må han gifva sig tillfreds, om ock verldens omdömen utfalla annorlunda. Är han icke beredd på denna försakelse, huru skulle han kunna tjena Herren, särdeles i en tid, då denna tjenst, enligt hvad man, hos oss öppet förklarat, är, eller, som man säger, gjort sig för alla förhatlig? Någon mycken större vigt kan knappast tillerkännas de, om ock välmenta, dock säkerligen förhastade domar, som å hela folks vägnar begynnat afkunnas. De bero dertill utan tvifvel på för liten kännedom och för mycken ensidighet. Skulle då mängdenaf de dömande eller desses anseende få skänka den någon betydenhet? Må: det ej besinnas, att den folkens närmare gemenskap, hvarifrån de utgått, är ock ett. tidens barn, och som sådant ej utan sina lyten och faror, för dem vi hvarken få blunda eller gifva vika. Är ock en sådan inblandning otillständig i det enskilta lifvet, skulle den vara mera på sitt ställe i det offentliga? Kyrkoherden B. Hammar kunde i folkens närmare gemenskap icke finna annat än ett glädjande tidens tecken, och ehuru han tyvärr icke trodde på en tid, som skulle borttaga allt split emellan jordens folk; så trodde han dock, att den närvarande vore vida prisvärdare och med kristendomens anda mer öfverensstämmande, än den, då folken sökte med eld och svärd utrota hvarandra. Att folken numera taga kännedom om ;hvarandras hemlif, kunde talaren ej heller ogilla. Om-en man misshandlar sin hustru eller vårdslögar sina barn, månne det ej är grannens både rätt och pligt att göra den felaktige uppmärksam på det oriktiga i hans handlingssätt? Några talare, ibland hvilka kyrkoherden Ternström isyntierhet framstod, sökte visa att det rop, som man hör fråh utlandet öfver det eländiga tillståndet inom svenska kyrkan, ursprungligen utgått från sjelfva Sverge, och alluderade bland annat på den evangeliska alliansens möte i Paris för tvenne år sedan. Det finnes tyvärr de, menade-man, som icke sky att uppgrumla vattnet och derigenom bereda de om propaganda så nitiske katolikerna ett godt fiske. (Här vidtager det redan meddelade referatet.) gg Till Redaktionen af Aftonbladet. Cimbrishamn den 28 Aug. För ett par månader sedan hitkom den för vårt mhälle fägnesamma underrättelsen att jernångskoerten F. H. af Chäpman, på dess turer på denna kust, äfven komme att anlöpa vår hamn för aflemnande och emottagande af passagerare och fraktgods Denna underrättelse kunde icke annat än af hela samhället: emottagas med tillfredsställelse och: glädje, då an tager i betraktande att vår goda stad, som alltmt beträder framåtskridandets bana, hittills varit särdeles vanlottad på kommunikationsmedel, ett meicl, som, rätt begagnadt, i icke ringa mån bidrager 1 ett uppåtsträfvande samhälles framgång: Angvartyget af Chapman anlöpte också ganska riktigt gra gånger vår hamn, men nu lärer samma ångit upphört med sina reguliera turer. på denna linie, och följaktligen blir den icke itillfälle att fortfarande söka vår hamn. Meningen med dessa rader är derföre endast att få fästa resp. ångbåtsrederiers uppmärksamhet på om 12 icke skulle finna lämpligt att låta någon af dess gbåtar, som går på denna kust, i förbigående anpa vår hamn. Ins; skulle derföre, om afseende fäies vid detta projekt, vilja härtill föreslå ettdera at gfartygen Svea eller Götha, hvilka gå på de orter r vår stad har sina flesta affärer, och tror ins. att laget icke skulle komma att förlora på denna anrdning, utan tvärtom, då fraktgods hit till staden ,emt erbjuda sig. —Rn, LANDSORTS-NYHETER Hernösand den 9 Sept. Med gårdagen inädde ett omslag i väderleken. Den under de sista :eexorna rådande ostliga vinden med nästan ständig derbörd och tung åskdiger luft har efterträdts af nord