Aftonbladet – 11 september 1858, sida 3

Man har förklarat för mig, att dessa arms qvimhor endast förmådde betala sin obrok ge nom så afskyvärda utvägar, att jag måste be tvifla sanningen af dessa uppgifter. Det ä sannolikt att dessa berättelser, hvad fröken D beträffar, voro förtal. Likväl blef jag 6 å senare öfvertygad om, att uti Rostof en fri G., som var enka efter en läkare. dref. cr spekulation af detta slag samt. på det omensk ligaste sätt behandlade de olyckliga trälinnor som sökte undanrdraga sig vanäran. Fru G hade ärft tvenne familjer, fyra män, tvenne hustrur och sex flickor. Det förekommer äfven stundom, att ryskt trälegare icke ens för tunnor guld vilja frigifv: sina lifegnä. Tourguenef berättar i sitt verk öfver Ryssland (batid. II, sid. 127), att en a hans vänner, som reste i det inre af Ryssland gjorde halt uti en by som tillhörde grefve Scheremetieff; för att der: tillbringa natten En af byns anseddaste invånare, som egde et tvåvånings stenhus (något mycket sällsynt : en tysk by), hade upplåtit rum åt honom och serverat en god aftonmåltid, hvarvid champagne ej saknades. Då den resande yttrade till husegaren, att han sannolikt måste mycket älska en herre, hvars godhet unnat honom förvärfva ett sådant välstånd, svarade bonden sorgset: Visserligenär han en förträfflig man. men jag skulle gerna åt honom afstå mitt hus och bela min öfriga förmögenhet, som uppgår till 600,000 rubel, om han blott ville gifva mig fribeten. Det hade aldrig fall grefven in att tillegna sig sin rike träl: förmögenhet. Men när grefven dör, skola hans barns förmyndare ej försumma at! bemäktiga sig de olyckliga lifegnas förmögenhet, emedän de ej äro berättigade att förvärfva något för egen räkning. En annan af grefve Scheremetieffs lifegna var en rik köpman i Moskwa. Vid sin död efterlemnade han 150,000 rubel, hvilka voro insatta i banketi. Hans barn, hvilka han friköpt utur lifegenskapen, gjorde anspråk på arfvet efter sin fader, men domstolen afkunnade det domslut, att förmögenheten skulle tillfalla len aflidnes herre, grefve Scheremetieff. Grefven afvisade de betydligaste summor som rika trälar erbjödo honom för att erhålla friheten. Blott en gång afvek han från denna regel. Då han vid ett tillfälle var i penningeförlägenhet, frigaf han, för en summa af 300.000 rubel, en af sina bönder, som bragt sg upp till en af Moskwas förnämste fabrikanter, hvars förmögenhet uppskattades till fem millioner rubel. Likväl visade han sig sällan så beredvillig. Några rika herrar åtnöja sig visserligen, såsom grefve Scheremetjeff, att utöfva en blott nominel eganderätt öfver sina trälar; men många mycket vinningslystna och omenskliga berrar förtrycka dem på det afskyvärdaste sätt. Visserligen gifves det lifegna, som kunna glädja sig åt ett förvärfvadt välstånd. Den resande, som om söndagarpe ankommer till någon by uti guvernementen :Jaroslaw eller Wladimir, måste förvånas, då han ser de lif: egne klädda i vackra blåa rockar samt deras hustrur i damast .och brokad. Men de lifegna i Hvita Ryssland, uti Witebsk och Mohilew, lefve i ett sådant elände, att de till och med väcka sina olyckskamraters medlidande. Egendomsherrarne uthyra dem till hubdratal och tusental åt industtiösa personer, som låta dem utföra jordarbeten. Egendomsherren betingar sig en viss summa och trälarrendatorn förbinder sig att föda trälarne under den tid arbetena pågå. De skatta sig i dylika fall lyckliga, om de icke behöfva svälta och äro någorlunda klädda. Så väl moraliska som statsekonomiska skäl bjuda såsom nödvändigt att dylika orättfärdigheter nå sitt slut