Aftonbladet – 11 september 1858, sida 3

Nr rr I ge Rer R rR rNIr R rr kat så många tusen menniskor bort ifrån sina aflägsna hem. Skulle så hända, så kan man förutse att de heliges kyrka, denna djefvulska sammanrotning af fanatism, vidskepelse; hyckleri och Thuggism ), kommer att helt och hållet skingras. ) Den beryktade ostindiska mördaresekt, som engelsmännen : för omkring ett årtionde sedan upptäckte och utrotade, och som föröfvade mord och rån såsom ett deras gudom Kali behagligt verk, hette Thugg. Red. anm. Den ryska lifegenskapen. Då för ögonblicket uppmärksamheten är riktad på de åtgärder, genom hvilka ryske kejsaren-synes ämna på -allvar vidtaga förbe: redande steg för att få lifegenskapen i Ryssland upphäfd, kan det vara af intresse atterfara hvad en och annan tillförlitlig författare har att förmäla om arten af denna lifegenskap. Hvilket afskyvärdt förtryck lifegenskapen i Ryssland medför, skildras på följande sätt af en högt uppsatt ryss, uti en skrift kallad: Lä liberation des paysarsn, hvilken han nyligen utgifvit i Berlin under pseudonymen SchedoFerroti. Författaren berättar ;att han känt ryska adelsmän, som hade endast tre eller fyra lifegna, hvilkas -arbetskraft de tillgodoögjorde sig i en öfverdrifven grad. Dessa olyckliga voro skyldiga att årligen till sina herrar betala en :afgift af 200 till 300 pappersrubel, hvilken.summa medtog deras hela årsförtjenst, så att de genom det mest ansträngande arbete endast kunde förtjena sitt dagliga bröd, hvilket de; som förhyrt dem, voro förpligtade att: gifva dem. S Under mitt vistande i Orel, säger SchedoFerroti, hade jag en kusk, hvilken: jag betalade 23 pappersrubler månatligen, jemte kost och livrå, men han måste sjelf hålla sig med stöflar samt med civilkläder. Denna person uppförde sig exemplariskt, skötte hästarne. utmärkt väl och hade blott ett enda fel, nemligen att han regelbundet insomnade på kuskbocken, om han måste vänta på mig en half timma. Jag förebrådde honom flera gånger denna vådliga vana, men då detta ej medförde någon förbättring, lät jag genom min kammartjenare tillsäga honom, att jag skulle nödgas afskeda honom, i anseende till den olycka som kunde drabba mina hästar genom hans sömnaktighet. Vid detta tillfälle erfor jag orsaken till denna oemotståndliga sömnlust, som var så föga naturlig bos en ung och kraftfull man. Jag erfor att min stackars Basili icke fick sofva om nätterna. Som han var något kunnig i skomakareyrket, så tillbragte han nätterna med att laga skodon åt alla i grannskapet boende betjenter, och höll ofta på med detta arbete ända till gryningen, då han skulle sköta mina hästar samt putsa vagn och seldoön. Dessa göromål sysselsatte honom ända till klockan 8 eller 9 på morgonen; derpå måste han spänna för och köra mig till staden... Intagen af medlidande, gick jag till stallet, för att sjelf tala med honom. Den -arme mannen kastade sig till mina fötter och bönföll mig att icke afskeda honom, i det han yttrade: Jag är redan på balans för en del af obroken för det förflutna året; jagar ni mig bort, så kunde jag en hel månad blifva utan plats, och jag vore då cen förlorad man. Jag erfor sedan, att han, tillika med 23 andra olyckskamrater, bland hvilka voro 12 qvinnor, utgjorde det arf som tillfallit en fröken D., en gammal ogift dam af afskyvärd karakter, med hvilken jag var personligt bekant. Efter hennes faders död hade hon och hennes fyra systrar sig emellar fördelat de 136 bönderna uti byn B., hvilken blef nästan alldeles obebodd, emedan dessa damer funno det mindre fördelaktigt att odla.sin jord, än itt göra handtverkare och tjenstefolk af sina bönder samt p5lägga dem orimligt stor obrok: Vin kusk betalade årligen 300 pappersrubel; eller hela sitt lönebelopp. Då han nu under let förflutna året var sjuk i 6 veckor samt utan plats i 2 veckor, så hade han råkat i en balans af 50 rubel. För att kunna erlägga denna summa samt dessutom bestrida kostnaderna för kläder och skodon, måste den arme mannen arbeta dag och natt, utan att dock kunna förvärfva en enda rubel för sig sjelf och utan förhoppning att detta eländiga hf skulle sluta förr än med hans död. Samma dag, som jag talade med honom, hade han redan afbetalt 33 rubel på sin skuld och var således endast skyldig 17. Jag skänkte honom en sedel på 25 rubel och bad honom betala sin herskarinna återstoden af sin skuld. Han tackade mig med tårfylda ögon och yttrade: -?Nu skall jag sofva om nätterna, ty hvad jag behöfver till skodon och kläder kan jag förtjena om dagen. Dervid undföll bonom ingen klagan,-ingen förebråelse mot upphofvet till hans lidande, och likväl var fröken D:s beteende imgenting mindre än .menskligt. Så snart. någon af hennes lifegna, visade sig oordentlig i sina inbetalningar, lät hon honom återvända till sin egendom i Orel och arbeta uti en köksträdgård. Men hon gaf sina arma lifegna så knapp föda och behandlade dem: så hbårdt, att de föredrogo att lemna henne hvarje rubel af hvad de kunde förtjena genom anställ1 ning hos andra husbönder; de blefve då åt-) minstone bättre behandlade. s Jag fortsatte mina efterforskningar och er-4for, att under den gamle D:s lifstid byn B.1 varit blomstrande och dess bönder välmående. Visserligen hade hr D. då endast haft 6000 rubels. ränta på ett gods med 156 själar, under det fröken D. i Orel bade talangen attaf de 27 personer, hvilka utgjorde hennes andel; utpressa 3100 rubel; ty de 16 männen betaTäde henne 2400 rubel och de 11 qvinnorna : 700 rubel, hvilket sistnämde, i. betraktande af de obetydliga löner som tjenstehjon af qvinno