slösa bort vårt lif. och vår tidi lumpna nöjen, färdiga att uppoffra allt och alla för tillfredsställande af våra låga passioner. God natt, nu stiger solen upp och det är tid att gå till hvila.n Tiden gick framåt, dagar och veckor förflöto. Baronen var en. nästan daglig gäst på Rönby, likaså grefve Stormhjelm. Tydigen syntes det att grefven allt mer och mer fängslades af Albertines skönhet. Ju tydligare grefven visade denna sin beundran, desto kallare och stelare blef Albertine, men denna köld hade endast till följd att grefvens böjelse blef desto häftigare. Fröken Sigrid besökte hvarje vecka Rönby; men någon sympati emellan henne och -professorskan ville icke uppstå. Den senare hade likväl med största noggranhet gjort sig-underrättad om: ställningen på Stjernebro, och fått veta, att fröken Sigrid utöfvade ett stort inflytande på sin brorson. — Också beslöt professorskan att Visa den gamla damen all möjlig uppmärksamet, i ändamål att stämma henne gynsamt för ett förslag till baronens förening med Albertine, fastän hon mer än väl insåg att baronen ingalunda hyste någon häftig kärlek för hennes dotter. Han var, enligt .pröfessorskans tanke, icke mäktig af någon slags passion; det var derföre At nöden att man sökte värfva fröken Sigrid till bundsförvandt. Professorskan hsae nemligen fattat det fästa beslutet att genomdrifva sin plan att få dottren. gift med baronen. -Hon hade då fästat sig så vid denna tanke, att den nära hog öfvergått till en fix ide. Man var i slutet af Juli. — Arbetsklockan ringde sex på morgonen, då steg knarrade: på förstugutrappan och Albertine, åtföljd afMinna, med lätta steg ilade utför den och tog vägen åt parken. Just som, hon öppnade grinden till. densamma syntes Jenny på för