Aftonbladet – 9 september 1858, sida 3

velat fråga hvad det var, som så häftigt upprörde honom, men hon måste tiga, och blixtsnabbt vaknåde den tanken i hennes själ: Han har älskat denna qvinna!. Jag är således icke hans första kärlek ! Ack! TI furier, som ständigt åtföljen kärleken och kallas svärtsjuka och tvifvel; sägen, hvarföre skolen I drypa eder. galla i denna hjertats gudadryck? Är det derföre att jorden icke får ega någon oblandad sällhet? Derföre att vii himlen först skola känna lyckan hel och oblandad? Det var nu andra gången Albertine kände dessa mörka makter sarga hennes hjerta. All glädje var nu för henne försvunnen, och hon beherrskades endast af den tanken: Han har älskat benne, denna qvin a har varit hans första kärlek. Under det allmänna sorlet af röster från de kring taflan församlade, yttrade grefve Stormhjelm: Detta porträtt fanns ieke när jag sist var här. Hvems är det, Silfverkrona? Det var ett hänförande ansigteb) Allas blickar riktades på baronen, som stod bakom gruppen. Han hade. ögonen fästade på bilden, och i dem låg ett uttryck af svårmod och smärta. Ansigtet var nästan didsblekt. Vid ljudet af grefvens röst förde han handen öfver pannan och svarade med klar röst, utan dessa släpande och läspande tonfall; hvaraf han vanligtvis betjenade sig då han talade: : Det är porträttet af min fästmö, som dog för fyra år sedan. Såsom ämnad att-blifva min maka, är hon berättigad till en plats ibland familjeporträtterna.n t Doktorn hade flyttat ögonen från taflan på baronen. De utvexlade en blick, hvars mörka, nästan hotfulla uttryck, särdeles från doktorns sida, var svårt att tolka.