Aftonbladet – 9 september 1858, sida 3

Ingen blomma, intet smycke förhöjde enkelbeten af hennes drägt, och professorskan fann henne både simpel och ful. Månne andra tyckte så med? : Vi tro det icke; ty Jennys lifliga och glädtiga sätt, hennes behagliga rörelser, allt gjorde att hon föreföll dem, som närmade sig henne; obeskrifligt intagande. Deremot hade Albertine med all sin fägring något stelt, kallt och otillgängligt. Sedan man druckit kaffe, skulle man bese den öfra våningen med sin antika möblering. Baronen hade just fått den i ordning och den utgjorde för alla grannarne något, som ganska länge retat deras nyfikenhet. 3 Det första rummet utgjordes af ett galleri för familjeporträtter. . Der gjorde man sin rund. Ibland dessa damer i höga hårbygnader och herrar med pudradt hår fästades ovilkorligt allas blickar på ett porträtt af en un flicka, aftagen i kroppsstorlek. Sällan träffas ögat af en bild så fullkomligt motsvarande alla begrepp om idealisk skönhet. Omkring detta sköna porträtt hade nästan hela sällskapet samlat sig under utrop af beundran. Albertine, som äfven befann sig ibland dem, vände hastigt hufvudet vid ljudet af en djup suck bakom henne. Den utgick från doktorns bröst, och hon hade så när uppgifvit ett utrop. af förskräckelse, då hon fästade ögonen på hans vanstälda ansigte. Richard stirrade på taflan med ett uttryck af bitter smärta,. Hans läppar voro bleka och skälfvande, hans händer krampaktigt knutna — det var liksom den sköna bilden för honom utgjort ett Medusee-hufvud, vid hvars åsyn alla bittra känslor i hans själ blifvit uppväckta. Man kunde lätt finna, att den återkallade något. bemskt-och qvalfullt minne, Albertine hade velat tilltala honom, hade