Aftonbladet – 9 september 1858, sida 3

Men, hr baronen. har glömt namnet under porträttet, yttrade professorskan, och detta är ju en orättvisa, då alla de andra i detta galleri äro försedda dermed. Ni har rätt, min nådiga, svarade baronen, gick fram till taflan och skref med en blyertspenna på den släta skifvan, der namnet: skulle stå: Friherrinnan Alfhilda Silfverkrona.n I morgon skall hr Dalin, som renoverat taflorna, måla dit namnet,, Baronen aflägsnade sig från gruppen. Det är förvånande hvad friherrinnans porträtt liknar doktorn, sade grefve Stormhjelm. Allas ögon följde nu denna anvisning, och man hörde öfverallt utropen: Ja, sannerligen är icke. porträttet likt doktorn. Det är en i ögonen fallande-likbet. Professorskan sade icke ett ord, men yttrade något senare till fröken Sigrid: Var denna damens familjenamn Silfverkrona? Huruvida fröken Sigrid hörde frågan eller icke, känna vi ej; men att hon lemnade den obesvarad veta vi-med visshet. Det är öfverflödigt att vidare redogöra för hvad som passerade. Det enda anmärkningsvärda var, att baronen uppbjöd Jenny till första valsen. Visst tyckte professorskan att detta vittnade om bra liten takt af den eljest så förträfflige baronen; men hon sade till si sjelf, att hon borde hafva öfverseende ned dylika små egenheter hos en person som egde en så ofantlig förmögenhet. E Jenny åter tycktes föga känslig för baronens artighet, Hon fann honom denna afton trögare och dåsigare än någonsin. Den unga flickan drog upp den ena parallelen efter den andra emellan. doktorn och baronen, hvilka alla stälde den -senare i skuggan. Förr reta