Aftonbladet – 8 september 1858, sida 3

lunda; men ni kastade er blindt i nöjets armar och dröjde der, tills hela dess tjusningskraft var slocknad, till dess allt intresse för lifvet och för edra medmenniskor hunnit utdö i er själ — Ni återvände hit, helt och hållet förändrad, — Men blif nu icke ond: på mig, utan betrakta hvad jag sagt: såsom .sagdt af en. verklig vän. i Ond: på: er, fröken. Jenny — aldrig.n Och nu farväl, Jag Jemnar er nu frihet att ströfva omkring hvarthän ni behagar; men glöm icke att ni Kar en mission att uppfylla hos min tant. Ni har uppdragit mig denna mission, och tro mig, den skall. icke förgätas; tillåt mig emellertid att följa er ur parken. Målet för min vandring är för i dag förfeladt, och jag skulle gerna ännu en stund vilja åhöra edra moraler.a ; Nej, icke nu. Jag har ett ärende till skogvaktarens Lena, som ligger sjuk. : Får jag icke följa ert Gerna. Baron kan då få se hur det ser ut i fattigmans hem; en syn, den ni säkert aldrig ännu haft. — Man hade ätit middag, och sällskapet var samladt under de stora lindarne på gården, för att dricka kaffe. Majoren, doktorn och Ernst sutto ett stycke ifrån damerna och rökte sina cigarrer. Arvid höll på att inviga Albertine i alla de nöjen iman hade att vänta sig på landet. Baronen satt bredvid majorskan och förtäljde för herine, att han väntade sin kusin grefve Stormhjelm till sig öfver sommaren. Professorskan tronade till höger om Majorskan med en fin stickning-i handen, och Jenny lyssnade på baronen; medan hon, skälmaktigt leende, fästade ögonen på sin virkning; Professorskan hade på hela förmiddagen