Aftonbladet – 8 september 1858, sida 3

löst, jag kan omöjligt ha tråkigare än i Stockholm; der är jag färdig att dö af leds-nad. Allting der förefaller mig odrägligt. Här har jag. mina älskvärda grsonar och min frihet: två saker, dentjag öfverallt annorstädes måste sakna. Professorskan knep ihop läpparne, ett vånligt tecken att hon var missnöjd: : Blir landtlifvet icke enformigt i längden för baron, som är van vid ett mera omvexlande lefnadssätt?, frågade majorskan. Alldeles icke: Då väktar:hös filig ett behof att, liksom andra, söka mig en maka, ni gof som jag aldrig tänker på i staden. På landet utöfva skönhet och behag ett vida mäktigare inflytande på själen än i en stor stad, der man slutligen, trött på kg mätt på nöjen och ledsen vid lifvet, blir hej4 och hållet förslöad, Åh, jag är färdig att aö vid tanken på huru mördande enformigt A,etta lif är. Herr baronen har således beslutat att öfvergifva det. ogifta ståndet? Prefessorskan smålog nådigt. Ja, om jag blott kan blifva kör. Åh, vid herr baronens ålder bör det icke blifva svårt. Är icke här på orten någon: flicka af familj ? Här är godt, or; unga flickor, vackra och rika till och med, sade majorskan, men nästan alla förfofvade. Ickg fröknarne Hönshufvud, inföll baronem De äro rätt älskvärda. Majorskan måste hu lemna sällskapet; hon fick ett bud efter sig i och för några Edordningar, som kräfde hennes närvaro. Jenn flyttade sin stol närmare Albertine orih Arvid. Hennesvnåd och baronen befunno sig så godt söm emellanz fyra ögon, ty man kunde beqvämt tala, utan att de andra hörde hvad som sades, endast man något sör ,kte rösten.