Aftonbladet – 8 september 1858, sida 3

icke varit synlig, utan först vid middagen visat sig, klädd. med: all:den elegans ett rikt och fåfängt fruntimmer kan nedlägga på sin klädsel. ., Hon--var i hela: sitt yttre. en skärande motsats till sin svägerska och skulle helt och hållet hafva fördunklat henne, om icke ögat tröttnat att betrakta detta hårda ansigte.och-denna stela figur, inhöljd i spetsar, band och siden, men: deremot med välbehag stannat på majorskans etikla, sitakfulla; Härdlösa: drägt och milda själfulla drag... Sedan hjertat frusit vid åskådandet af örofessorskan, blef det varmt i majorskans närhet, Professorskans hållning var ännu mera högdragen och stel än den, föregående aftonen. Hon svarade endast helt fåordigt, när någon tilltalade henne, utan att med ett enda ord söka vidmakthålla samtalet, Hon kände en hjertgripande harm öfver att nödgas äta vid samma bord som sin trädgårdsmästares son, och ju mera hon tänkte derpå, desto fastare blef öfvertygelsen i hennes själ, att brodern bjudit unga Bergström endast för att förödmjuka henne. Men detta var något som hon omöjligt kände sig sinnad vatt fördraga. Hon hade redan beslutat öfvertala baronen att göra henne och Albertine sällskap till en helsobrunn, samt helt enkelt säga sin bror, det hon icke ville vidare vistas på Rönby, om doks torn skulle qvarstanna derstädes. Hon var just sysselsatt med dylika tankar, då baronen yttrade, att hans kusin ämnade tillbringa en del af sommaren på Stjernebro, baronens egendoraAmnar Herr baronen vistas hela sommaren på landet? behagade pröfessorskan fråga. Ja; och vintern äfven. Jag har föresatt mig att icke lemna Stjernebro på ett holt år. Men Baronen kommer att leds tilldöds här på landet, utan allt passände utigänge och utan alla lämpliga förströelser. Det tror jag icke, svarade baronen vårds