Aftonbladet – 8 september 1858, sida 2

ser ut likasom han gick i sömnen... Adjö med dig, Malin; se icke så förvånad ut! Karlen skall endast få uträtta ett ärende åt mig. Jenny tog sin hatt och ilade ut, i det hon kastade en :slängkyss åt modren. Under det Jenny helt frimodigt skyndade öfver gården och med stor häftighet etter si slog igen grinden till parken, för att förm baronen vända sig om och ke hvem det var, smög sig Albertine, åtföljd af Minna, ned till parkens mestaflägsna del och mötte doktorr: vid grinden, som förde ut åt skögen. Albertine tög hans arm, och de gingo ut ur parken. De fördjupade sig i skogen, under det Minna följde dem på några stegs afstånd. Deras samtal är icke af någon synnerlig vigt. Alla samtal emellan älskande äro hvarandra lika. De börja med kärlek och sluta med kärlek. Medan Albertine försäkre.de doktorn om orubbligheten af sina känslör och båda bygde framtida planer, egde ett möte af helt annan beskaffenhet rum emellan Jenny och baronen. Den unga flickans manöver med grinden hade haft önskad verkan. Baronen vände sig om, och då han fick se Jenny, bjöd höfligheten att han stannade. Vi äro, såsom bes rättare, skyldige att, enligt sanningen, med: sifva, det baronen i detta ögonbligk rann Köflighetens kraf mindre angenämt. -Han var nomligen stad på en liten spionering, som vär.åe sig omkring doktorn och Albertine, ty han hade till sin förvåning sett båda taga vägen ned till parken, och det klockan strax efter sju på morgonen. Så tidigt utel yttrade han. ; Åh, icke så särdeles tidigt heller, svarade Jenny; men kanske baron nu afbröt något illämnadt ströftåg, endast för att helsa på mig?