Aftonbladet – 8 september 1858, sida 2

TVENNE FAMILJEHÖDRAR, a Fru M. 8. SCHWARTZ.) När Albertine kom in i sitt rum; kastade hon sig ned i soffan oci tryckte händerna hårdt emot sitt bröst,.under det hon med sammanpressade läppar mumlade: En dag, en förfärlig dag skall komma, då mitt hjerta icke mer skall förmå inrymma alla de känslor af förtryck, som det nu innesluter, och då — då komna förfärliga ord att 3 öfver mina läppar. Kan jag väl älska enna mor, som medjernhand sökt förqvätva hvarje : skymt af kärlek i mitt bröst? Nej, nej! utropade hon och) sprang upp, stampande med foten i gölfvet. Nej, och tusen gånger nej! Har hon icke velat förpesta mitt hjerta med sitt högmod, har kon icke-genom sin tyrahniska stränghet gjort mig falsk och Ihycklande? O, Gud! Jag är bra olycklig! Albertine gömde ansigtet i händerna och gret. Hur är det, Albertine? hviskade en mild och vänlig röst, och hon kände en liten hand fatta em af hennes händer. Ack, Minnal stammade Albertine lade sin arm om Minnas häls och lutade gråtande sitt hufvud emot hennes skuldra. ö j Gråt icke; jag har något i min ficka, som skall bringa dig tröst, sade Minna och framtog varsamt en biljett. (När de unga flickorna voro allena; kallade de hvarändra för du, men i professorskans närvaro hette det städse fröken från Minnas läppar.) i Från Richard? Albertine lyftade upp hufvudet, och en blixt af glädje lyste genom -tåraffies Hon uppslet brefvet otåligt och läste det möd glödande kinder och starkt klap—) Se Aftonbladet n:r 200—2086.