Aftonbladet – 7 september 1858, sida 2

tid skola hafva hustrun till syndaoffer, och ändå håller pappa så gränslöst af mamma. Ack! hvem skulle väl den vara, som icke älskade henne. Pappa känner nog, när han är vid sitt goda lynne, huru mycken tacksamhet och kärlek han är henne skyldig för all hennes fördragsamhet. Ja, det gör han. Imoörgon skall han bedja henne om ursäkt, och då, då skall hon småle så vänligt och godt emot honom. Det är ändå mindre afundsvärdt att vara gift, tror jag. — Jenny lät händerna sjunka, underdet hon fortfor i tankarne: Men ändå ligger det något tjusande i att nödga en sträng och hård man erkänna, det man är hans lefnads goda genius, såsom pappa kallar mamma: Ja, jag gifter mig bestämdt. Nu började Jenny skratta, under det hon inom sig fortfor: -Men det är just icke så alldees gifvet, att jag blir någon engel; jag har kanske litet af tant Sophie 1 mig, och blir baronen mitt offer, så kör jag honom upp i vindsrummen, alldeles som nådig tant. Jenny skrattade som en toka. Det der skall jag äga mamma. ENN Sedan Jenny slutat-sin aftontoilett, gick hon ram till fönstret, lyftade ögonen upp till den slara sommarhimlen, sammanknäppte hänlerna och hviskade en varm bön för sina öräldrar och syskon, hvilken hon slutade med lessa ord: : O, du milde Fader! Lär mig att så vanIra mitt lif och älska mina pligter, att jag n dag må likna min morl Tio minuter derefter slumrade. den unga: lickan ungdomens lugna sömn, kringsväfvad f ungdomens glada och gyllne drömmar. (Forts. följer. ,