Aftonbladet – 7 september 1858, sida 2

TVENNE FAMILJEHÖDRAR, AF Fru M. S: SCHWARTZ.) Du skall lofva Jenny, att icke se så sorgsen ut. Vet du, mamma, jag kände mig riktigt stolt öfver dig, när du upptog alla tant Sophies högdragna ord och åtbörder med den dig egna, milda värdighet och lät henne känna, att du stod för högt att kunna såras af hennes sarkasmer om börd och anor. Men, Jenny, detta var skenbartlugn. Din :stackars mamma är ingalunda fullkomlig; utan hon kände stygnen mer än väl, eburu hon var för stolt att låta någon annan än du veta det. Ack, du goda, du älskliga mammal Jag borde ligga på knä för dig när du så talar. Ernst har rätt, då -han säger, att din like finnes icke i velden. 2 Förtjenar jag verkligen allt detta beröm, Jenny, just då jag tillstår min svaghet att känna mig sårad af din tants uppförande ? Just derföre, att du är en gå hänförande mor, som icke lägger au på att framstå inågon annan dager än den af en älsklig qvinna, och som i dina fullvuxna barn har dina bästa vänner, just derföre är din makt öfver oss så stor, vår beundran för dig så gränslös, du sjelf så intagande. Nu öppnades dörren emellan salen och sängkammaren, och majoren stack in sitt hufvud. Ansigtet var barskt och rösten sträf, di hon yttrade: Huru -länge behagar det frun att sitta här och prata och hindra mig ifrån att sofva? Jag tycker det kan vara sladdradt nog för i dag. F) Se Aftonbladet n:r 200—205.