Aftonbladet – 6 september 1858, sida 3

upp på sina rum, qvardröjde majorskan och Jenny i salen, der de hadelitet att bestyra. Mor och dotter .sågo Z hvarandra; slutligen drog majorskan sen djup suck, likasom för att riktigt andas ut. Jenny utbrast i ett klingande skratt. Är det roligt, herr magister? frågade hon .modren. : Nej, det blir en -rysligt ledsam tid; -om icke Sophie lägger bort något af sitt öfvermod; jag såg på pappa, att en storm var nära : att bryta ut. Vet du hvad; barn, jag är riktigt trött och mycket ledsen öfver att doktorn i vårt hus skall behandlas på ett stötande och sårande sätt; ledsen öfver att pappa under hela denna tid skall blifva vid ett uppretadt och svårt lynne. Majorskan satte sig, Jenny tog plats bredvid Henne och yttrade med glädtig röst, under det hon kysste hennes ibänder. Slå bort alla ledsamma-tankar, Malin lilla (detta var ett smekord af Jenny till modren)! Doktorn tycktes icke känslig för nådig tants onåd, ej heller sårad af hennes öfvermod, utan fann henne i stället riktigt kostlig, det såg jag på honom. Hvad mig beträffar, tyckte jag att. bon var en gengångerska från fordna tider, en-borgfru, som med stång och Jans syntes färdig att försvara sin adliga ära. Herre Gud, mamma, så löjlig tant Sophie såg ut, när hon pekade på mig och frågade: Hvad är det der för en flicka; och när bon räckte mig handen, så liknade hon kejsariunan i Kina, åtminstone så som jag föreställer mig henne., Uea är lycklig du, som kan skämta öfver allt. Vill du jag skulle pt ; Nej, Jenny, sådan du är älskar jag dig och finner ålltid en tröst och en uppmuntsan i ditt glädtiga prat (Forts.)