Grekland, dess folk och styrelse, tidsskildring af BAYARD TAYLOR. Achen den 27 April 1858. För två dagar sedan återkom jag från en utflygt till Rumelien, eller Norra Grekland. Min väg låg genom Beeotien till Parnassus, och derifrån norr ut till Thermopyle och thessaliska gränsen, hvarifrån jag for öfver till ön Euboea och återvände öfver Chalcis till Athen. Med undantag af Acarnanien, Etolien och några af Cycladerna, har jag således besökt alla delar af Nya Grekland och kan, så vidt det är möjligt genom personliga observationer och förfrågningar på stället, anstälda under fyra månader, anse mig .temligen förtrolig med landets och dess invånares ställning. Då jag uppsummerar mina intryck och nedlägger dem i formen af ett allmänt omdöme, skall Jag försöka att vara rättvis och opartisk, troende mig fri från alla förut fattade meningar. Jag har på senare tiden genomläst åtskilliga nyare verk öfver Grekland, och har förvånats öfver att finna så mycket partisinne i dem, som om Grekland och grekernas ställning snarare vore en fråga som skulle afhandlas, än en .tafla att teckna. Den ene författaren är för mycket lofordande, den andre dömer för strängt, och jag förutser, att som min bana ligger emellan begge ytterligheterna, så skall jag till viss -grad röna ogillande från begge sidorna. Händelsen är verkligen den, att några få handlingar af lysande hjeltemod ha kastat ett förvillande skimmer öfver befrielsekrigets mörka drag, och de flesta af dem, som med vördnad böja sig för namnet Marco Bozzaris, veta icke att hans farbror Nothos stal förråder från sina egna trupper för att sälja dem åt turkarne; att, under det Canaris och Miaulis voro tappre och: omutlige, Colocotroni fylde sin börs och gjorde sina män till pultroner; att, under det Karaiskakis var en man af heder, andra bröto sin religions högtidligaste eder och mördade de fångar, som de hade svurit att skona. Man kan anmärka att grekerna äro hvad turkarne gjorde dem till — att man icke kan vänta sig att hos slafvar finna fria mäns dygder; men bedrägeri och mened voro aldrig karaktersdrag hos muselmännen. Det är det grekiska kejsardömets anstuckna surdeg, som ännu gäser i ådrorna hos denna blandade race. Jag har redan sagt, och jag upprepar det, att icke en femtedel af den nuvarande befolkningen kan med rätta kallas greker. terstoden är slavoner, albanesare och turkar, med en obetydlig tillsats af venetianskt blod. Endast i Maina, på sluttningen af Parnassus och i vissa delar af Doris återfann jag den gamla racen till någon betydligare del. Un-der kriget hade det albaniska blodet, sulioter;, hydrioter och spezzioter, förvärfvat den största: utmärkelsen. Till följd af denna blandning — om än icke alltid af racer, dock af karakterer och förbindelser, finnas stora skiljaktigheter i de moderna grekernas natur, och deras antal är derjemte så litet, att man måste vara försigtig i uppgifvandet af allmänna Jzaraktersdrag. Vissa af den gamla racens tgenheter bibehållas ännu; de äro fåfänga, Ppratsjuka, SEO EEE KANE GT ARTS ER