Prestmötet i Lund. Om utvisningsepisoden i nämde möte yttrar Posttidningen bland annat följande: Då denna nya skandal! från skånska kleresiet blifvit allmänt föremål för tiduingsbehandling och det gäller för oss att också derom yttra oss, kunna vi icke om densamma : fälla något annat omdöme än att det vid tillfället segrande partiet visat nog litet takt och lefnadsvett, då det, begagnande tillfället af en hatad och fruktad fiendes närvaro, för att i massa falla öfver och förkrossa honom genom exkommunikation, på samma gång uppoffrade sin biskops och ordförandes auktoritet. Då vi icke föreställa oss att idn med de i lag anbefalda prestmötena är något frimureri, och då det icke är så utan sin nytta att församlingen erhåller kännedom om sina själasörjares förehafvanden åtminstone å embetets vägnar, tro vi också icke att bevakade dörrar höra till prestmötenas natur. Sedan man valt en så inskränkt lokal, att icke lekmän kunde erhålla tillträde, hvilket väl skett mera af fruktan för intrång af läsare och dylika profana än af hörsamhet mot en gammal författning, finna vi det i sin ordning att biskopen Thomander lemnade tillträde åt tidningsreferenter, hvilka hade att såsom vittnen representera den vördade allmänheten,. Då denna tillåtelse en gång var gifven, kunde den icke återtagas, och vi undra hvad som skulle företagits om icke hr Borg. genom sitt godvilliga aflägsnande afhuggit knuten. Då man ständigt hör presterna inskärpa ödmjukhet och framställa bristen på denna dygd såsom en stor orsak till tidens onda, förefalla så okontrollerade demonstrationer, smakande af sjelfhämd, från sjelfva detta håll mindre värdiga och presterliga.