äflades hon att endast vara i beröring med folk af stånd och sådana, som innehade en viss plats i samhället. Hon hyllade deredan föråldrade och förmultnade idgerna om medfödda företräden samt var till sitt innersta hjerta, till alla sina tankar och känslor aristokrat, då brodern deremot var och förblef en sträng demokrat, Hufvuddraget i hans karakter var egenkärlek och brist på aktning för allt af ålder bestående. Han var hatare af adeln, af aristokratien, derföre att han var en helt obetydlig medlem deraf, utan förmögenhet och stäld på ett af de lägsta trappstegen inom sin kast, i stället för att, såsom hans egenkärlek kräfde, vara en af de förnämsta, de mest ansedda. Då han icke kunde vara en af de första, ville han icke vara en af de sista, utan uppträdde emot hela ståndet och fästade en viss uppmärksamhet vid sitt namn genom de liberala åsigter, han hyllade och genom att på alla riksdagar förfäkta folkets rättigheter. Såsom yngling låg han i ständig fejd med systern, och såsom man urartade dessa fejder till verkliga strider och antogo karakteren af fiendskap, när han slutligen gifte sig med komminister Pehrssons dotter och, genom arfvet efter sin hustrus farfar, bonden Matts Pehrsson, kom i tillfälle att utan skuld köpa Rönby, som han förut arrenderat. Meden bror, den der ingått en dylik mesallians, ville icke fru von Krug hafva någon berörivg, utan uppsade all framtida bekantskap, hvarmed majoren förklarade sig fullt belåten. Utom dessa olikheter, funnos äfven zendra emellan de båda syskonen. Majoren var en rättskaffens man, en god husbonde, en öm far, och höll på sitt vis obeskrifligt mycket af sin hustru. I tjugosex år hade syskonen lefvat som ovänner, då försoningsunderhandlingar börjades af baron Silfverkrona. Efter; mycken