derpå kunnat pröfvas inom den i 194af kongl.reglementet den 20 December 1825 bestämda tid af en månad från auktionsdagen; och föranlåtes justitiekanslersembetet således i underdånighet yrka, att förvaltningens ofvanbemälda i ärendets handläggning deltagande ledamöter, nemligen. kommeddörerne Blomstedt och Bzeckborg samt amiralitetskammarrådet Bäckström, mätte för den anförda försammelsen fällas till det bötesansvar Eders K. M:t i nåder pröfvar lämpligt ålägga. Men då icke för fast antagas kan, att Lundqvist, om han ock i behörig tid erhållit uppmaning dertill, förmått ställa sådanborgen, att hans arbud äfven kunnat definitivt godkännas, anser justitiekanslersembetet sig icke ega lagligt skäl att understödja påståendet om ådömande af ersättningsskyldighet i afseende på skilnaden emellan beloppet af Lundqvists anbud och det sedermera antagna. Vidare och då byggmästaren Broman under den 28 November 1845 för det af honom gjorda ofvanberörda anbud stält borgen, som, enligt hvad medgifvet är, varit utaf Stockholms magistrat, på der vanligt sätt, till vederhäftigheten styrkt, har justitiekanslersembetet ej kunnat undgå att såsom felaktigt anmärka, det förvaltningen låtit den tid, inom hvilken Broman, jemlikt här förut åberopade nådiga reglemente, icke egde ansvarsfritt frångå sitt anbud, tilländalöpa, utan att pröfva och antaga samma anbud, genom hvars godkännande skulle för K. M:t och kronan blifvit besparad en utgift, lika med skilnaden emellan Bromans och handlanden Tengers sedermera antagna entreprenadanbud, eller ett belopp af 5520 rdr bko; och anser sig justitiekanslersembetet, på grund af det sålunda anmärkta förfarande, böra i underdånighet framställa det påstående, att förvaltningens ofvannämde 3 ledamöter måtte äfven i denna del fällas att böta det belopp Eders K. M:t finner skäligt, samt derjemte, sedan lotsdirektören Lundstedt under tiden aflidit, åläggas att ersätta lotsoch fyringsanslaget hvardera med en fjerdedel af förberörda summa, 5520 rdr bko. Beträffande slutligen de anmärkningar, som i öfrigt blifvit af kammarskrifvaren Lidbäck framstälda, har justitiekanslersembetet, i betraktande af hvad uti de afgifpa förklaringarne är vordet anfördt, ansett samma anmärkningar icke vara af den beskaffenhet, att de böra till någon ansvarseller ersättningstalan föranleda. Handlingarne i detta mål bifogas i underdånighet. Stockholm den 12 Juni 1858.