boerna anse sig böra öfverlasta sina rum, så att de snarare likna fullproppade grannlåtsbodar än menniskoboningar. I den stora salen stod ett vackert piano, ett pår små soffor, öfverklädda med grönt marokin och stolar af svartbetsad furu med dynor af marokin. Ett bokskåp med glasdörrar, ett sybord vid det ena fönstret, och det stora runda bordet midt på golfvet med sin gröna bordduk, de med blomsterkrukor uppfylda fönstren och de i sina burar hoppande kanariefoglarne — allt gaf åt detta rum en prägel af trefnad, och hela anordningen utvisade, att det utgjorde familjens samlingsoch arbetsrum. Innanför salen till venster Var sängkammaren; till höger låg förmaket och innanför detsamma, med utgång åt förstugan, majorens enskilta rum. Våningen en trappa upp upptogs af dotterns och sönernas rum samt af gästrum. : Det var några dagar före midsommaren. Junisolen sken klar och leende ned på Rönby och in i den stora salen, der familjens medlemmar voro samlade vid frukosten, Majoren var en reslig man med starkt tycke af sin syster. Samma stålgrå och skarpa ögon, men med den skilnaden att hans uttryckte mera intelligens och känsla än professorskans; samma tillbakadragna hufvudform, ehuru majorens panna var mindre starkt lutad samt äfven mindre tvärt afvikande ofvanför pannknölarne; samma raka näsa, samma mun med tunna läppar och samma oböjliga uttryck i hvarje drag. Likväl hade han i sin karakter betydligt mera välvilja, än som fanns på fru vor Krugs lott, Dessttom fanns en annan stor, väsentlig olikhet emellan dem, : Hans syster hade redan som barn varit stolt öfver sin adliga härkomst. Hon gjorde sig till slaf för bördens fördomar, och af egenkärlek lät hon städse påskina sin härkomst. Af fåfänga