Aftonbladet – 3 september 1858, sida 3

mig hos pappa, återtog Albert, för att uppbjelpa faderns minne; ty han insåg fnllkomligt, att hela samtalet med fadern var en tillställning af modren. : Mamma, jaha, alldeles riktigt, din mor,, stammade professorn och gjorde en ansträngning för att slita sig ifrån de lärda grubblerierna och återkomma till hvad som verkligen händt. Jag tror att hon hade att beklaga sig öfver dig. Vänta litet, nu kommer jag ihåg! Professorn gned sig i pannan med bekymrad uppsyn, ty han. erinrade sig nu klart sin hustrus hotelse. Derpå eftersinnade han en stund och smålog sedan, nickande åt Albert. Hon ville icke att du skulle behålla den der anvisningen; men jag inser icke hyarföre du skulle lemna igen den. Du har ju fått den. Ergo är den din; och om den nu är din, så vore det ganska ologiskt om jag toge ifrån dig hvad som rätteligen tillhör dig. Din mor skall aldrig logiskt kunna bevisa, att hon har rätt i sitt påstående, det du icke bör tilllåtas behålla hväd du en gång fått. Mamma vill således att jag skall återlemna anvisningen ? g Ja, så der ungefär lät det. Nå-å, hvad har pappa beslutat? Jaha, jaha, huru var detnuigen? Vänta, låt se! Jo, hon skulle icke lemna mig i fred, tror jag. Och så ville hon att du skulle resa med Henne nästa år, jaha, något ditåt var det, Bra hårdt att icke få vara i ro; hm bmi ..: : Men ...n Ja, jag förstår, du vill veta hvad jag tänker i-afseende på denna kategori.n ... -SJo, jag önskar veta hvad pappa tänker i afseende. på anvisningen. Hm, hm, ha vi icke kommit öfverens derom, Jag tyckte vi voro ense om att resa